Niva

Jag och det där med sex

För att undvika missförstånd och feltolkningar; när jag i texten härinunder skriver “sex” så menar jag den sexuella kontaktyta som uppstår mellan människor, denna behöver inte vara fysisk även om det är brukligt, men likaväl kan den lysa med sin frånvaro i ett sk. “fullbordat samlag”. Sex är en kontakt och ett förhållningsätt till vad man gör tillsammans och inte en fysisk aktivitet.

Då kör vi…

Sex är för mig ett sätt att knyta och underhålla band till människor och därför följer det i mycket samma mekanismer; dvs tämligen annorlunda från hur de flesta andras sexualitet tycks fungera (just nu).

För att för utomstående förstå mitt sätt att förhålla mig till sex är det nog en bra ide att ha vissa saker i huvudet om hur jag ser på sex:
Sex är inte konstigt.
Sex är inte ovanligt.
Sex är inte allvarligt.
Sex är inte så annorlunda från mycket annat jag gör.
Sex är inte SEX(!) utan sex stavas i mitten av en mening helt enkelt sex helt utan versaler, fettext eller ens kursivering.

Precis som vissa förhåller sig till att gå ut och fika med en kompis, kul men ingenting som livet står och faller med, på liknande sätt förhåller jag mig till att ha sex med någon.
Det är helt enkelt olika sätt att tillfredsställa ett socialt behov, jag föredrar sex då kostnaden är mycket lägre, det är bättre för hälsan och det sociala behovet mer effektivt tillfredsställs (och även när jag var arbetslös tyckte jag tiden rann ifrån mig alldeles för snabbt och nu är mitt liv bara en spillra av vad jag hade innan jag började jobba).

Sex är ingentig som är för endast ett litet fåtal
utan en funktion hos mig som bara blir kraftigare och får mer bärighet ju mer jag delar den med andra, det är ingenting jag har för att “bekräfta” en speciell koppling till någon som betyder någonting extra för mig. Sex är inte en ändlig resurs som går att förbruka, jag har hur många famtag, blickar, frustanden, penetrationer, gnyenden och omslutningar som helst. Sex är inte exklusivt Sex är allmänt.
För att fylla det där “speciella” för de där “speciella” människorna i mitt liv har jag uppfunnit någonting som kallas KÄRLEK (och det däremot är både kursiverat understruket, fetstilt och skrivet i versaler samt får extra utrymme!).

Det här låter ju jättebra så långt eller hur? Avspänt och trevligt, inga saker att hänga upp sig på och ingenting att oroa sig särskilt mycket över?

Men riktigt så enkelt är det ju inte efter som jag, trots alla frisvävande tankar och frigjorda vanor, är bunden till denna världen som vi alla tvingas härva runt i tills vi dör. Paniken och uppgivenheten över det mesta jag ser omkring mig är någonting jag får bita ihop och svälja runt med en ständig klump i halsen som följd… men mer om mänsklighetens allmäntillstånd i nått annat inlägg.

Sex är som sagt ingenting som är begränsat till vissa människor eller ens vissa typer av människor, jag tar mer eller mindre vem som OM det fyller ett socialt syfte…detta om är ett djävligt stort om efter som jag inte direkt är intresserad av alla och envar som sliter på våra trottoarer där ute…precis som världen runtomkring oss är tämligen genomrutten och fördärvad så är tyvärr många av människorna som utstår den likaledes.

Här vill jag lägga in ett förtydligande om min människosyn för de av er som inte redan är bekant med den, denna baserar sig på att vi i första hand är människor och inte enskilda individer, människor för mig är delar av ett samhälle i första hand, både ´socialt´ och materiellt, och endast i andra hand enskilda livsformer. Jag lägger ingen generell värde-förskjutning i frasen “de flesta individer där ute är tämligen ointressanta för mig”, jag ser inte ner på alla dessa människor jag inte har något intresse av att lära känna. Det handlar snarare om att den stora massan människor där ute är intressant just som en stor massa. De få människor jag vill detaljstudera och intensivt uppleva är undantagen som fascinerar mig så till den grad att de är värda att lägga den tiden och energin på.
I den bästa av alla världar, där människor fått utvecklas i enlighet med sin natur och fria från konkurens och brist, i en sådan värld skulle jag nog vara mer eller mindre intresserad av alla och envar.

Världen är full av människor i de mest horribla situationer och de mest illa tilltygade skick, vår del av världen är inte besparad hemskheter även om de tar sig mindre uppenbara uttryck här. Och mitt i detta helvete så finns det lik förbannat ett litet fåtal som på något sått lyckas med att på vissa sätt utgöra ljuspunkter i tillvaron. Alla håller på sitt eget sätt stånd mot denna anstormning och vissa har ett sätt att göra motstånd som skapar en genklang i mig, oftast är det ett svagt eko, som att gripa efter strån i dyn, lite mänsklig substans i tillvaron. Men ibland…ibland är det en stor och välljudande genklang som är både berusande och förmår mig för en stund ana frisk luft mitt i allt.

Dessa människor är varför jag lever, både de svagare ljusglimtarna och de gnistrande juvelerna, och dessa människor vill jag uppleva, detta är mitt livselixir.
Sex är ett av mina kraftfullaste sätt att göra det oavsett om de är en svagt fladdrande låga eller ett dånande bål i mörkret jag sträcker mig efter.
Sex är inte mitt enda sätt att uppleva dessa människor, långt därifrån, men det är ett av de bästa sätten som jag upptäckt hittills och det är ett viktigt verktyg för mig i kampen att hålla näsan över vattenytan.

Sex kan också tjänstgöra som ett sätt att försöka hitta eller locka fram sidor hos andra som man tror sig ana, ljusa sidor som man tror sig kunna ta del av och dela med sig kring. Det är inte alltid man har rätt, och inte ens alla av de gångerna man har det lyckas det som man tänkt, men nog ofta för att en chansning här och där ska vara värt besväret. På klippbranten griper man efter minsta tuva.

Nå, nog med bombastisk domedagsdramatik, jag har ofta svårt att inte skriva som jag känner så ni får ursäkta mig i detta. Om ni tycker det låter överdrivet och apart så var glad ni slipper känna det och låt det stanna därvid.

Åter till sexet.

Så hur går det till i mitt inre när jag tänker på sex? Hur kommer jag att tänka på det och vilken roll fyller det mer vardagligt i mitt tänkande?

Det är följer egentligen ganska liknande mekanismer som hur relationer manifesterar sig i min tankevärld:
Jag tänker på sexuella företeelser i mitt liv som en av två saker, antingen som ett fenomen, någonting som händer av sin egen dynamik när man träffar någon.
På samma sätt som man kan “råka” börja prata friluftsprylar, matvanor eller politik med någon kan man “råka” börja ha sex med någon. Ingenting man är omedveten om men heller ingeting man direkt styr in saker på själv…man bara gör det som faller sig naturligt med den eller de personer man råkar umgås med där och då.
Eller så kan jag tänka på sex som en högst teoretisk företeelse, någonting att filosofera omkring, bryta ner, vända, vrida samt vränga och fundera kring ur alla möjliga vinklar…oftast då i samtal med någon. Ett ämne för diskussion helt enkelt.

Mitt inre vrider sig i huvudsak kring ett fåtal axlar och ingen av dem är sex, det är en marginalföreteelse som graviterar kring mer centrala saker, ingenting som andra stora saker kretsar kring. Om jag ska placera in det på en karta av liknelser så är det en av månarna, troligen den största, till planeten “relationer” som i sin tur kretsar kring stjärnan “mänsklighet”. Detta solsystem är inte större än att det består av en handfull planeter och utgör min sinnevärld och där har sex en betydande roll men inte en primär eller ens sekundär roll.

Tanken “Åhh, sex!” är en naturlig följd av att jag ser en människa som glimmar till i mörkret, det är inte som vissa beskriver det en drivkraft i sig som gör sig påmind som någon typ av uppdämd frustration, det är på samma sätt som jag ser bilder då och då som jag vill fotografera medans andra beskriver ett behov att uttrycka någonting genom fotografi, dvs två helt olika sätt att närma sig saken.
Jag skriver för att någonting behöver beskrivas, inte för att jag behöver få utlopp för någonting.
Sex är ett verktyg, inte ett självändamål.

Min “sexuella utveckling” och “resa” eller vad man vill kalla det är nog säkert intressant om man ser det som en resa och utveckling…det gör inte jag så ni får en tämligen grovhuggen och kort (då min älskade Blanka bad mig hålla detta kort för att det ska passa i hennes blogg) redogörelse:
Först hade jag föreställningar om hur sex “skulle” vara, att det inte skulle vara si men definitivt så osv…
Sen testade jag det där med sex (och hade nog redan där börjat släppa en hel del på föreställningarna om att det skulle vara på ett visst sätt då mina första erotiska upplevelser av magnitud nog var vad många skulle definiera som homoerotiska).
Sen började jag testa mer och mer och började inse att detta verktyg som jag fått i mina händer var långt mycket mer mångsidigt än jag någonsin gissat.
Ytterligare senare upptäckte jag att med verktyg kan man skapa ny verktyg och sex blev kvalitativt annorlunda iom. att de gränserna jag ständigt flyttat utåt visat sig vara hägringar och helt upplöstes inför mina ögon.
Och där står jag nu…med inte bara vetskapen utan även insikten att ingenting är omöjligt.

När det kommer till själva “sex-akten” (när sådan i klassisk bemärkelse ens infaller) så tenderar jag att var mycket inriktad på att ge, jag är inte den som ofta finner ro att ta emot (även om det kan hända då och då om någon trollbinder mig nog hårt) utan är oftare den som gillar att tillfredsställa andra i min omgivning.
Detta kan bero på två huvudsakliga drifter jag har;
1. Jag vill ge, jag känner att jag vill bidra till någon annans njutning helt enkelt.
2. Jag vill göra det för att jag upplever personen mycket mer när jag får bearbeta den än när rollerna är de ombytta…kontakten blir sådan att jag kan tillgodogöra den mer.

Så är jag nån typ av sexuellt underbarn som kan käka skrot och skita kätting isf? En klippa av sexuellt självförtroende som ingen storm i världen kan rucka på?

Nej, jag är på flera sätt lika bunden som alla andra och på vissa så enormt mycket mer även om jag är frigjord på vissa andra.

Min största skräck och ängslan är att jag ska tappa förståelsen för hur begränsade folk omkring mig är sexuellt (ja, jag vet Blanka, jag har inte haft så stor koll till att börja med men den lilla orientering jag har är en viktig beståndsdel av mig och någonting jag trots allt och till mångas förvåning vårdar ömt).
Det är viktigt för mig att inte bara kunna använda sex för min egen del utan även för andras njutning, på många sätt är detta mer centralt då det är en av fokuspunkterna för min egen njutning.
Jag har under episoder av mitt liv gjort människor som jag älskar väldigt illa genom att inte ständigt tvinga mig själv att se det, visst, det är inte alltid jag har tillåtits se de saker som skulle kunnat gjort mig uppmärksam på den skada jag åsamkat andra men det är likförbannat mina handlingar som tidvis plöjt djupa fåror i andra, jag har ett ansvar även om jag inte vetat om att ett val står mellan att såra eller inte. En an de paradoxer kring ansvar som livet präntat djupt i mig är detta; att ha ett ansvar betyder inte att man behöver ha gjort någonting fel för att det går fel.
Att bli så oerhört frittflygande att jag glömmeratt många fortfarande bara har sex med människor av ett visst kön eller ur en viss ålderskategori, att många kanske inte ens har sex utom i den allra sparsammaste belysning, det är en farhåga jag har och när. Jag försöker se till att, trots smärtan det ger mig, hålla mig någorlunda jordad i synen på sex som ett allmänt fenomen mellan mina medmänniskor. Trots att jag känner mig falsk och respektlös som tyvärr ibland luras eller tvingas behandla människor därefter.

Respektlös i ett sexuellt bemötande, vad innebär det egentligen?

Tja, det är ganska enkelt;
På samma sätt som jag skulle känna mig respektlös om jag förutsätter att någon som jag ser som halt och lytt inte vill följa med mig på en aktivitet för att denne kanske inte orkar med och att jag därför inte skulle ge personen inbjudan/frågan skulle jag kännn mig lika respektlös varje gång jag förutsätter att någon troligtvis inte vill ha sex med mig och därför inte frågar/inbjuder.
Det skulle kännas som om jag inte litar på att de kan svara för sig eller att jag lägger begränsningar på dem som de egentligen inte själva upplever och därigenom berövar dem någonting. Berövar dem valet. Det känns ruttet!
Inget förslag som är ärligt menat är respektlöst enligt mig, oavsett hur liten sannolikheten för en kontaktyta är, varje gång jag låter bli att sträcka ut min hand för att jag har förutfattade meningar om personen framför mig är det respektlöst av mig.

Respekt och förtroende är mycket nära förknippade med varandra för mig, och om jag inte litar på att någon kan ge mig ett ärligt svar och kan säga “ja” eller “nej” (eller “nja, jag vill göra såhär istället”) då har jag svårt att respektera dem.

För närvarande har jag ett problem med min egen sexualitet som många nog skulle ha svårt att tro på, att jag skulle drabbas av det är nog för många otroligt:
Jag har legat av mig, helt enkelt.
Anledningen till att det har kunnat smyga sig på mig är för mig mycket klara nu, idag, men det är lätt att vara efterklok och nu har jag lite arbete att lägga ner för att få saker på rätt köl igen.

Vad som hände var tämligen kort förklarat att jag gjorde illa Blanka men hon sa inget under en lång period utan “bet ihop” (av anledningar hon själv får/har redogjort för) och teg. Som alla säkert förstår så kunde detta inte fortgå för evigt utan efter en lång period av uppladdning briserade denna situationen i ansiktet på oss och det behövdes att jag slutade med mitt “socialsexande” för att hon skulle återfå förtroendet för mig. Hur lite jag än kunde gjort för att förbygga denna situationen så var det någonting som behövde göras så det blev några år av slutenhet.

Såhär i efterhand kan jag se att det var nödvändigt precis som vi bedömde då, men att vi nog (av förståeliga anledningar med andra livsomställningar osv. som störde processen) fastnade i detta lite för länge och nu på väg ut på andra sidan kommer det vara ett arbete att ösa båten och få bukt med slagsidan utan att för den sakens skulle upprepa de fel som begicks från början.

Mitt ansvar är helt enkelt att börja ha sex med folk igen, hur nu det ska gå med den fruktansvärt begränsade tid jag har till mitt förfogande är en gåta för mig men det är bortom allt tvivel att jag måste kavla upp ärmarna i denna frågan då min inaktivitet redan har börjat skada min och Blankas relation och detta skär i både mig och henne!

Sex är som kondition, går inte att bibehålla genom att idka motion de få gånger konditionen behövs…en mer aktiv livstil krävs för att kunna agera med något som liknar vettig prestanda de gånger det är viktigt. Att vara sexuell är ingenting man bara är per automatik likt man växer hår ur sin hårsäckar utan att tänka på det., det är en inställning till sina medmänniskor som måste underhållas och i mitt fall är det så nära förknippat (och möjligen sammanbundet) med medmänsklighet att jag inte kan kosta på mig att föringa det.

Sex med en hel del av mina medmänniskor är ett av mina viktigaste sätt att försöka set till att jag inte förlorar mig själv till världen.
Om det skulle vara en förlust ifall jag förlorade mig själv är inte min sak att avgöra, jag vet bara att jag inte vill, inte kan gå under i tystnad.

/Niva

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s