Category Archives: Relationer

Reflektion

Skriva tillsammans med Pasi går bra. Det knarrar och skaver mer mellan oss i delandet av blogg, men det funkar. Trots det. Och roligt är det.

Jag märker dock att det jag inte vill ska hända händer, av sig självt på grund av livet. Det blir lite mer av parblogg! Det kliar i mig att skriva inlägg med stora bokstäver som skriker ”vi är inte ett par”… fast det skulle ju inte vara sant. Vi är ett par och vi älskar varandra och vi delar en blogg. Och så har vi andra relationer.

Det är bara det att de andra antingen flyter på bra eller inte alls. Antingen inget att säga eller för mycket att säga. Inget av det hamnar i bloggen. Och skriva den här uppdateringen på Klumpesnusk känns ju rätt poänglös där så få har kunskap om relationerna utöver Klumpe för… ah, cirkeln sluts… det ser ut som vi är ett par som driver en blogg tillsammans, en parblogg.

Så lite uppdatering. För mig själv. Och ja, om det är några av mina ”egna” läsare kvar.

Jacob – relationen flyter på. Det finns liksom inte så mycket att säga om den. Någonsin. Det finns massor av historik att hämta ur den för skrivande och jag hoppas vi finns kvar länge så att jag kan skriva om 10-15-20 års jubileum. I övrigt. Den finns.

Niva – vi mår inte bra av att ses så lite och kort som vi gör pga jobb och mina resor norrut, men vi får det att fungera. På något sätt trots allt. Och allt har under våren varit lite mer än jag hade önskat. Men ändå, livet fortskrider. Sexet är inte så mycket att skriva om, när det händer är det skönt. Vi borde ta mer tid till det, precis som vi borde lägga mer tid på uteliv och städning och … ja just det jobbet, och speciellt skiftgången, tar tid.

Pasi – ja, borde jag hoppa vidare, inte skriva så mycket för att ja, som sagt, det skrivs så mycket därborta på det där andra stället. Vi fungerar också. Vi ses tätare men saknaden är alltid stor ändå. Det är med Pasi jag utforskar sex, därav att det blir om våra möten jag skriver.

H (tidigare benämnd Vännen) – jag har inte orkat skriva om H. Det är för mycket och tomt. Om jag skrev skulle det handla om tomma ord, tomma ord är svårt få ner i skrift.

A – jag uppskattar A, det känns bra i mig när vi ses, många intressanta samtal och han har sagt att han vill ses oftare för att det passar in i hans liv som det ser ut nu. Jag skulle kunna få in honom mer i mitt liv, men jag sluter mig och stänger honom ute. En följdverkan efter H. Tror jag. Eller kanske bara orkar jag inte lägga ner tid på ytterligare en relation som är kontinuerlig? Jag vet inte.

A säger att han är cool med att jag är som jag är och att vi samtalar numera istället för sexar. Jag måste bara komma fram till om jag är cool med att han är som han är (välanpassad, hel i kanterna, normal). Lagom till det kommer hans sabbat vara över och vi kommer inte ha tid att ses.

Annonser

3 kommentarer

Filed under Relationer, Uncategorized

Egentligen en text om Alla hjärtansdag

Här skulle jag egentligen publicera en text om att jag älskar alla-hjärtans-dag och mina tankar kring varför. I huvudet blev det nästan två texter,
en om varför jag tycker alla-hjärtans-dag är ett härligt tillfälle att fira kärlek och en om betydelsen av symboler för mig. Att jag minns det mesta kring att jag mötte mina killar första gången, med Jacob och Pasi vet jag till och med tiden vi träffades och exakt var. Exakt är inte så där Stockholm Central utan jag vet ”vid den bänken på den perrongen på det klockslaget”. Det är visserligen minnen jag är förtjust i att ta fram och njuta av, men det är inte en ansträngning att minnas det för mig.

Det senare blev till och med en kärleksförklaring till Jacob på telefon, jag kände mig så hoppigt glad att jag behövde säga ”jag älskar dig” till honom.

Eftersom jag har en hemsk jobbvecka där jag känt mig missförstådd av mina kollegor och ska stressa klart flera uppgifter före jag tar helg och reser till Pasi hade Niva och jag bestämt ta en lugn kväll och tidig sänggång. Istället blev det ett gräl (vad jag räknar som gräl, Niva skulle säkert kalla det något mindre allvarligt) för vi har olika behov. Att en sån här vecka ta hit folk gör mig inte glad. Jag behöver få ha mitt hem som min borg, en plats ingen kan komma åt mig, medan Niva behöver människor omkring sig.

Niva fick välja låt.

Lämna en kommentar

Filed under Kärlek, Relationer

Frugan OCH älskarinnan har tröttnat på sex

Detta är rubriken på en av sexfrågorna i Aftonbladet. Jag kan tyvärr inte läsa vad frågeställaren har att säga för det ligger under deras betaldel och jag tycker inte att det är värt pengarna. Jag tänker dock skamlöst använda rubriken själv för det känns som rubriken har ett självklart svar och jag kommer rada upp mina fördomar på löpande band (min PK-nivå* är ovanligt låg idag).

Du är man och suger förmodligen men slickar ytterst sällan. Om man har två partners som båda tröttnat på det sex man har så är det nog tyvärr så att man inte riktigt är så fingerfärdig och den hingst i sänghalmen som man kanske tror och än mer tyvärr, man får nog se över sitt allmänna humör och beteende. För jag gissar att det inte bara är i sängen dessa två kvinnor tröttnat på mannen. En grov gissning, frun för att han är omöjlig nå en del tider och älskarinnan för att hon bara får de tider som han kan komma ifrån frun.

Kanske dags gå en sexibilitykurs?

Niva sitter bredvid mig vid andra datorn och jag läser rubriken högt, jag älskar hans tolkningen. Han förstod den som att frun och älskarinnan hade tröttnat på sex tillsammans och att frågeställaren undrade vad hen ska göra.


* Politisk korrekt

1 kommentar

Filed under Relationer, Sex

Snack om tid

Pasi är på väg hit. Resan tar numera ett dygn extra, vilket känns bra. Till samma pris ges mer, som att han får tid med Rå. Förra gången tryckte jag undan att han fanns bara någon timme bort, inte med flyget utan i faktiskt nåbar väg. Jag tänkte att jag skulle vilja rusa dit och slänga mig i hans famn. Denna gång kände jag efter och fann glädje när han ringde, han finns i samma geografiska område. Där han hör hemma. Det har jag bestämt drömt om med honom för jag vi vill ha honom långt närmare än 21 dagar mellan våra möten.

Vi säger visserligen aldrig 21 dagar utan 2 perioder. Det är tiden före min långhelg i jobbschemat och så lika långt till nästa och då ses vi. Två är ett fattbart tal. 21 är ett spel som handlar om tur, vinner vi tid tillsammans denna gång också? Jag vägrar. Nej, ”saknar dig”, ”jag vet, men nu är det bara en period kvar” gör mindre ont. Även om de sista dagarna före vi ses känns enormt. Det är som att saknaden får lite mer spelutrymme. Numera efter ett halvår av dessa resor har känslan blivit dubbel, det är knytslaget i magen när vi skiljs åt vars värk sitter i tills vi ses igen och en varm mysig omfamning som håller om mig oavsett hur långt avståndet är. Jag tror det är tecknen på att vi har en relation som kommer hålla.

Vanligen möts vi efter mitt jobb på tågstationen, men pga inarbetad tid för att jag behövde få vara ensam en stund är jag ledig idag. Under dessa 21 dagar har replikskiftet varit, ”… och så ses vi på torsdagkväll” säger Blanka. ”Nej, torsdag eftermiddag” ler Pasi. I tisdags planerade vi och i planeringen inföll Pasis eftermiddag vid 19, vilket för mig är klar kväll (och för tydlighet, jag tror inte han kopplade replikskiftet till planeringen).

Jag var inte beredd på hur ont det gjorde. Att vi istället för vår vanliga tid kl 17 skulle ses än senare. Att min ensamma dag inte bara skulle vara ensam och rogivande utan också få två timmar som verkligen skulle kännas ensamma. Ibland försöker jag slå bort med rationella diskussioner inombords att det är uttryck och kommunikation som sen ställs mot verkligheten. Att saker blir inte alltid som man sagt. Det hjälper sällan och numera försöker jag ge uttryck för den ”snälla, kom så att du passerar tågstationen kl 17, (förhoppningsvis just just nu) så att det vi kan äta på vanlig middagstid” trots att jag känner mig fånig istället för att bli ledsen eller arg.

Det blev tydligt att vi kommit till samtalet om upplevelsen av tid. Den som ger svar på vilket klockslag är din lunch, är det kanske samma som min middag. Jag inser också att jag gör rätt i att stoppa ord som ”du kommer alltid …” för orden kommer bli infekterade sår den dagen ”alltid” inte längre gäller. Ja, utöver att jag behöver frigöra mig från ordens makt.

1 kommentar

Filed under Kärlek, Personlig utveckling, Relationer

Älsklingsexet

Jag tror jag ska tillåta mig att oftare bara skriva korta saker. De behöver inte ha vuxit sig ståtliga och de kan få vara frön.

Ett av dessa är värmen inom mig när jag är med älsklingsexet. Jag kanske utvecklar senare men just nu njuter jag av känslan. Att
hålla hand i mörkret med någon som kan sammafatta ens ältande med en enda klar tydlig förstålig mening är lycka.

Lämna en kommentar

Filed under Kärlek, Relationer, Uncategorized, Vänskap

Att hålla i eller se din partner minskar smärta

Dagen-efter. Jag må vara nykterist, men fester ger mig baksmälla. Jag är skör, kontaktsökande (på fel sätt) och önskar att någon låg bredvid smekandes mitt hår. Bara höll om. Sa att saker blir bra, det behöver bara lägga sig lite så ska du se att det blir bra. Inget i sak har förändrats. Den flykt som min kropp skriker om är nödvändig är en illusion skapad av mitt medvetande som inte riktigt har tilltro till andra människors önskan att vara med mig.

Jag slösurfar och ser på bilder. Jag gör Pasi illa (förlåt älsklingen!) och läser om svartsjuka. Jag känner mig dålig och tuggar i mig foruminlägg och tidningsartiklar.

Jag försöker välja såna som är intressanta, men inte upprörande. Något som lindrar smärtan inombords. Svenskan hade en artikel om att smärtlindring.

Experimentet visade att när kvinnorna fick hålla sin pojkvän i handen eller se ett fotografi av honom, upplevde de avsevärt mindre smärta. Fotografiet visade sig ge lika effektiv smärtlindring som kroppskontakten i form av den älskades hand.Experimentet visade att när kvinnorna fick hålla sin pojkvän i handen eller se ett fotografi av honom, upplevde de avsevärt mindre smärta. Fotografiet visade sig ge lika effektiv smärtlindring som kroppskontakten i form av den älskades hand.

Och jag tror det stämmer så jag har bilder på älsklingarna i min mobil:

Lämna en kommentar

Filed under Kärlek, Relationer, Uppskattat av mig

10 råd för att finna lust och sexighet

10 råd för att bryta ny mark i en relation där sexet gått i stå


Titta på hur relationen startade – vem var du och vem har du blivit?

Jag har mött och skapat relationer som 17, 18, 26, 30 och 34 åring. Det har varit en stor skillnad på hur grunden lagts i relationen. När jag mötte min själsbror visste jag ytterst lite om mig själv, nu när jag mötte Pasi i höstas kunde jag dela med mig av så mycket mer (och som bonuspartners delar Jacob och Niva med sig av sina kunskaper till Pasi).

Är du den du vill vara? Jag tror att först se till sina egna behov av att uppfylla sina önskningar för att inte bli bitter och avhållsam mot ens partner. Skyll inte vem du blivit och vem du inte är på din partner. Det är ditt ansvar att kommunicera dina drömmar, ja faktiskt också ditt ansvar att drömma dem.

Enkelt för mig som inte har barn att säga så? Ja. Och nej! Jag har valt partners som inte vill skaffa barn och jag önskar att jag hade barn i mitt liv som tog massa utrymme, men jag uppmärksammar att det är mitt val.

Så se inte bara på vad du tror du önskar utan också vad du valt. Glädjs över dina val!

Tycker du om dig själv?
Gör upp med dina kroppsliga demoner. Jag har hört tillräckligt många grymta över sina egna kroppar för att gissa att de inte känner sig bekväma med att någon annan älskar och uppskattar deras kropp. Att få möjligheten att flirta utan att behöva fundera på om personen var ”rätt” gjorde mig uppmärksam på att det fanns de som var intresserade av min kropp och inte bara för att jag är charmig och intelligent. Ett tips, ta fram kameran och fota. Jag gjorde det och en av dem är publicerad här.

Välj snygga posér, leta upp erotiska bilder du gillar och försök härma bilden. Strunta i kvalitén. Se dig själv med utanför-blick. Skicka in till bloggar som lägger upp amatörbilder; varför inte hit till mig? (Skicka till blankasidor[@]gmail.com)

Skulle du välja din partner om du mötte hen idag?
Det här är en riktig sanningsfråga för vårt automatsvar ligger så nära till hands; ”självklart, jag älskar ju NN”, men om du tittar närmare. Vad ser du? Om du valde idag, skulle du valt att gå på den där dejten eller följa med hem den där natten. Försök se partnern både ur främmande ögon och med alla kunskap du har om din partner.

Om du mötte din partner på stan skulle du tänka ”wow”?

Jag och Jacob har en i princip vilande sexuell relation, den skulle dock lätt kunna återupplivas eftersom jag kommit på mig själv att dregla över någons ryggsida och när han vänder sig om upptäcka att ”det är min man”. Attraktion är en väsentlig del av en sexuell relation.

Använd inte sex som en vara eller som bestraffning
Sex går inte att byta mot en diskning eller städning. Det är enklare ge sig hän om man inte behöver tänka på det, men lust är inte en bytesvara. Det blir båda som förlorar i längden. Använd inte heller sex som en bestraffning, vare sig det är ”jag tänker inte släppa till för min partner har minsann …” eller ”nu offrar jag mig, se vilken god partner jag är”. Straffa inte din partner för att den har dagdrömmar och sexuella önskningar. Sex är inte en rättvisefråga, att säga ”ha inte analsex före han testat på” är ett av de uslaste förslag jag hört, du hamnar nämligen i att du riskerar ett ”okej” och sen ska du ställa upp. Ställ inte upp.

Allt ovan hindrar lust och förknippar din lust med tråkiga saker som måste och irritation. Du ska göra vad du har lust till när det kommer till sex. Säg det högt. LUST!

Släpp drömbilden! (och vad du tror om dig själv)
Du vet vad jag menar. Kom igen. Lite ärlighet. Nej, din partner ser inte ut som en filmstjärna. Inte då och inte nu. Sex kräver inte en perfekt kropp, vare sig din egen eller din partners, men det kräver att suget efter personen finns där. Låt inte en bild av hur din partner borde se ut stå i vägen för att du ska se hur attraktiv din partner är här och nu.

Jag är oerhört attraherad av mina män, ingen av dem uppfyller min drömbild. Jag har däremot mött män som delvis gjort det, haft sex med dem och se på fasiken, upptäckt att jag inte är intresserad. Vännen berättade att han trott att det var bristen på möjligheter som avhållit honom från att ha sex för en natt när han var yngre, som poly med rätt att dejta och ha tillfälliga sexuella relationer fann han att han är inte intresserad på det sätt han trodde trots många möjligheter.

Njut av dina drömmar, men släpp dina förutfattade meningar om dig själv och om vad du önskar.

Dagdröm! – ett råd för den vars lust sinat

Skapa dina egna fantasier och bygg på din egen lust. Utforska. Var inte rädd för dig själv. Att du fantatiserar om sex med samma kön eller dominans/undergivenhet eller många på en och samma gång innebär inte att du måste göra det. Låt bilder, texter och vad som triggar dig svepa med sig dig i kåthet. Du behöver inte göra något åt vare sig kåtheten eller genomföra det du drömmer om.

Skapa förutsättningar – få ned stressnivåerna, skipa den bastanta fredagsmiddagen med fredagsvinet så du inte blir sömnig, skaffa barnvakt, se över om någon medicin är negativ för sexlusten (min doktor har någon gång försökt hävda att min sexdrift är ett lågt pris att betala för att må bra – jag har förklarat att min lust är ovärderlig), smek den andras kropp när du går förbi, dra dig till minnes de där rituella orden ni skapade i början av relationen o.s.v.

Berätta, kommunicera, var öppen för nya tankar

Så, det enda rådet jag har till par. BERÄTTA – jag har mött flera män på sidor som Darkside.se som säger ”min fru skulle inte förstå” och ren gissning är att det finns kvinnor som säger ”min man förstår inte hur ofta jag är kåt”. Mitt svar; det vet du ingenting om för du har inte vågat ta risken att berätta. Kommunicera om det där som du finner i sökandet ovan och var öppen för att din partner kan presentera nya tankar. Livet är föränderligt. Ta vara på det. Utforska, lek och njut.

Tänkt, talat, ta da…
Du trodde det skulle var enkelt som att vifta med trollspöet. Skönt lura dig själv? Gör vad du kan för att komma i stämning. Inte kortsiktigt, sexlust byggs inte upp under Körslaget och är avklarat till kvällens film. Det är långsiktighet. Släpp behovet av att det måste vara spontant (ja Niva jag ska också träna på det), man kan schemalägga tid för att vara nära varandra. Onanera ihop, titta på den andra. Tänk, tala, fortsätt tänka, tala, ligg nära, tänk, tala, smek, tala, hångla, smek, tala, onanera, fortsätt berätta vad du vill ha, smek, smaka, se djupt i ögonen, fånga ögonblicket när lusten finns där, älska, avbryt om det inte känns bra och ett steg tillbaka och så börjaom från början igen. Ja faktiskt, försök nå början där er lust föddes, mötet mellan er två som det sprakade till mellan en gång i tiden.

Jag önskar att slutraden kunde få bli något med; så många par har funnit varandra genom att titta närmare på den andra. Tyvärr. Jag kan inte. Att aktivt titta på sig själv och sin lust och försöka hitta den med sin partner ökar chanserna, men risken finns alltid där. Att du när du ställer dig utanför ”vi har det ju ändå bra”-bubblan upptäcker att du inte alls vill stiga tillbaka in i den. Era vägar kanske går åt olika håll från här. Förhoppningsvis kan du istället se vad det är du vill, framöver. En kompassriktning mot lust.

2 kommentarer

Filed under Personlig utveckling, Relationer, Sex

Att leva utan sex i sitt förhållande

Ett bra fungerande sexliv är 10% av ett förhållande medan ett dåligt är 90%.

Klumpesnusk skriver om sexlösa förhållanden och jag kan inte låta bli att reflekterat över ämnet. I motsats till (vad det verkar) många av kommentatorerna har jag personlig erfarenhet av sexlösa kärleksrelationer. Den andra gången jag insåg att jag var i en relation som var på väg till en punkt där jag anpassade mitt sexbehov efter annat än min egen lust valde jag en annan väg. På sätt och viss kan man säga att jag valde poly för sexets skull (men det är inte därför jag fortsätter leva som polyamorös).

Jag mötte min själsbror som 18 åring. Jag hade varit förlovad och sambo redan, i ett stormigt förhållande med en kille som flirtade med alla tjejer omkring oss och förmodligen var otrogen mig sexuellt, både i den traditionella meningen ”du får inte kyssa någon annan” och med min nuvarande betydelse av otrohet, för vår överenskommelse var att inte kyssa någon annan. Jag kände mig vuxen och erfaren. Min själsbror var en lisa efter den pärsen. Vi klickade på så många sätt att jag inte vet var jag ska börja. Vi skrattade, grät, talade och älskade. Vi levde tillsammans i flera år.

Relationen med min själsbror förändrades med tiden från att vara en sexuell kärleksrelation med mycket vänskap till att vara en osexuell vänskapsrelation med mycket kärlek i. Det smög sig på. Det blev längre och längre mellan gångerna vi hade sex. Jag åt p-piller och min lust var noll. Så illa så att varje smekning gjorde ont. Jag förnekade kraftfullt att jag skulle gilla bli tagen i hårt , trots att de få gånger han fick igång mig var när han var hårdhänt. Det blev låsningar och det blev trubbel.

Var det sexet eller andra problem som stress, depression och arbetslöshet som var orsaken? Spelar det någon roll vilket som var början i en nedåtgående spiral? För mig gör det det inte. Det blir ju samma resultat, vi slutade röra varandra lustfyllt. Vi drog oss ifrån varandra och satsade på våra intressen. Det brukar nämnas som en lösning, kanske är det det för några, men för oss fungerade det inte. Problemen växte för ibland behövs den fysiska bekräftelsen på att förhållandet håller, att man tillsammans klarar allt. Vi två är i alla fall såna människor som behöver det. Vi klarade mycket men få igång vårt haltande sexliv var inte en av dem. Jag minns en nyårsdag vi låg i soffan och smektes, hånglade, tändes och började knulla och sen tog det tvärstopp. Glidet var borta.

Saken är att jag kan inte minnas om det var helt sexlöst. Jag tror inte det, men det var inte lustfyllt den gång per kvartal någon av oss försökte ta initiativ. Att ta in en tredje person sexuellt skulle inte hjälpt överhuvudtaget. Jag kan inte påminna mig om att diskussionen fanns om sexuella saker som ställningar, dominans, undergivenhet, trekanter eller gruppsex. Vi tittade inte tillsammans på erotiska bilder, läste inga erotiska berättelser och vi hade inga sexleksaker. Jag åt p-piller och förstod inte varför glidmedel är en bra sak att använda. Inget av det som är värdefulla självklara delar av min nuvarande sexualitet. Jag var sexuellt omogen, trots att jag kände mig gammal som gatan då.

Klumpesnusk skriver om ”att öppna upp förhållandet sexuellt” som att ”inte ha så mycket att förlora”. Jag kunde förlorat min bästa vän, den som stod mig närmast i livet, den som kände mig bäst, den som byggde upp vårt hem. I det valet, som jag var i då; sexet var oväsentligt! Jag kan fortfarande känna övertygelsen som den tjej jag var då att sexet vägde lätt mot alla kvalitéer som min bästa vän, sambo och blivande far till mina barn hade.

Attraktionen till en annan man fick mig att ifrågasätta min uppfattning från utgångspunkten att ”om jag vill ha sex med någon annan så älskar jag inte min sambo på riktigt”. Jag befarade under den tiden att jag skulle vara otrogen, rädd att jag skulle såra den jag älskade mest i hela världen och när jag kände lusten välla upp i mig fick jag konstatera att jag inte längre fann lusten till min själsbror. Det var ömhet och vänskap och närhet jag ville ha av honom, men ingenting sexuellt. Jag såg de andra problemen i vårt förhållande som alla hade nått bortom räddning. Jag gjorde slut. Han förstod inte alls. Han tyckte vi hade det bra, vilket jag skulle instämt i bara en månad före. Jag kunde inte tänka mig oss för resten av livet.

Vi bodde tillsammans ytterligare en tid före han kunde flytta till egen lägenhet och den tiden var bättre än vår sista tiden som älskanden, för vi återfann och bekräftade vänskapen. Han erkände att även han hade funderat på att vår kärleksrelation hade nått någon form av slutpunkt. Ingen av oss hade behovet av att ut på grönbete så vi delade livet så som vi gjort i många år. Jag flirtade lite på affärsresor, men lät det stanna vid ögonkast och en kyss på ett dansgolv. Han finns nu kvar i mitt liv som min själsliga bror. Om vi hade försökt få sexlivet att fungera genom att ha någon vid sidan om, det hade om något förmodligen förstört den djupa vänskap vi har idag.

När vi flyttade isär hade jag ett rikt levande sexliv. Jag bestämde mig för att inte någonsin välja bort min egen lust till förmån för trygghet, vänskap eller ens kärlek. Jag behöver att sex är en aktiv del i mitt liv. När jag upptäckte efter två år i förhållandet med Jacob att jag var i en liknande situation, fast där attraktionen fortfarande var (och är) stark blev vår lösning att skapa en överenskommelse som stämde för oss, vilket var att båda fick skapa sexuella relationer med andra människor. Inte som substitut för hans och min relation utan som komplement till var och ens egna sexuella behov. Jag kunde utforska utan att mista den otroliga man jag levde med.

Jag tror inte som Klumpesnusk att detta är i första hand ett monogamt problem och jag tror inte lösningen går att finna i polyamori. Jag tror att låsningar kan lösas på andra sätt av nya människor, men det kommer inte rädda den relation som redan är på väg att falna. Varje relation behöver få bränsle till sig själv och ingen annan person eller relation kan vara ett substitut. Jag vill poängtera att jag inte alls tror att ens förhållande måste vara grundgjutet och stabilt för att klara att öppna relationen sexuellt. Det räcker att viljan finns att sträva åt samma håll hos de i förhållandet. Inte heller köper jag argument som ”om man älskar vill man det bästa för sin partner så kan inte du ge din partner sex låt någon annan” och att man ska bita ihop, för i många fall kan det användas av dig till att köra över den du bör älska främst, dig själv.

Hur jag tror man kommer vidare i ett förhållande där attraktionen och viljan finns kvar men sexet falnat? 10 råd för att finna lust och sexighet

1 kommentar

Filed under Kärlek, Personlig utveckling, Polyamori, Relationer, Sex, Vänskap

Poly; Det kan aldrig funka!

Hon kommer in genom dörren. Hand i hand med pojkvännen. Jackan är vårlik, värmen har äntligen slagit till. Hennes hår uppsatt i hästsvans. Har det varit så länge sen de såg senast att hennes hår vuxit sig långt igen? Han, pojkvännen, fick henne att klippa sig för en fjällvandring! För en fjällvandring. Hon som brukade beskriva sig som lat, ja som en blå noppig soffa. Jag som kallade henne mer av en fåtölj. Min före detta flickvän. Hon som var min före han kom in i bilden. Hon går skrattande runt och kramar om de fåtal som redan kommit. Jag flyttar på mig. Det är bara i soffan bredvid mig det finns plats. De sätter sig. Jag ler stort och ger sen älsklingsexet som är min förre detta flickvän, och hennes pojkvän som är min före detta pojkvän en gemensam kram. Vi skratta, gosar och skojar! Ett minne av hur det var när vi alla tre var i relation och hur nära vi står varandra i dag.

Polyrelationer är inte enkla, men de är inte heller svårare än andra. Relationer har en tendens att vara – på gott och på ont. Känslor inom mig liknar känslor inom andra. Missförstånd uppstår och man råkar såra den andra. Någon känner sig osedd. Blir rädd för att bli lämnad. Rädd för att bli kvävd. Ekonomin, städningen och sexet. Vem gör vad och hur. Relationsproblem brukar vara snarlika för alla, oavsett om det är en monogam relation eller polyamorös. En del frågor får andra vinklar och andra lösningar för att man vill leva på ett annat sätt än enligt standardmallen men det gäller alla från de som vill leva medvetet jämställt, swingers till oss som lever i polyamorösa öppna sexuella relationer.

Scenen ovan är faktiskt en beskrivning av när jag och Niva kom till en fika häromdagen, även om jag valde låna älsklingsexets ögon. Ett gäng polymänniskor som samlades. Ibland får jag frågan, varför måste du hänga med polyfolk? Numera är det inte så värst mycket annat än en skön plats att träffa mina vänner på, men i början var det att få vara med mina partners på en plats där jag inte behöver fundera på vad andra tycker. Ingen hoppar till om du kysser två personer. Där frågan ”men svartsjukan då?” faktiskt innehåller frågan om ”hur hanterar du om/när du blir svartsjuka?” och inte en underförstådd mening, ”det där fungerar inte för alla är offer för svartsjuka”.

Efter att älsklingsexet kramat om mig la Vännen armen om mina axlar. Hans sötnos satt i knät, de är så där gulligt nykärt klistrade till varandra att en sittplats räcker gott åt dem. På andra sidan vinkade jag till Pasis vackra Rå. Hon satt och lekte med håret på en man och såg nöjd ut.

Det kom fler och fler människor. Borden omkring oss började fyllas och jag njöt av att sitta med Vännens arm omkring axlarna och Niva som höll min hand. Fem personer i en soffa. Vänner, älskande och familjemedlemmar i en salig blandning. För trots att förhållanden tar slut, relationer omformas så finns det starka band mellan de mina och de gångerna tänker jag på påståendet: Det kan aldrig funka! Om det här är att inte fungera är det helt okej.

”Finns det hjärterum finns det stjärterum” slår med råge ”man kan inte äta kakan och ha den kvar”


I Stockholm möts polyfolk några gånger i månaden för att umgås. Bara vara. Det finns träffar i Göteborg, Malmös ligger sovande och jag vet att det talas om i Umeå. Det finns initiativ och möten på andra platser i Sverige mer sporadiskt också. För mer information går att finna i forumet under Evenemang på Polyheart.se.

12 kommentarer

Filed under Kärlek, Polyamori, Relationer, Vänskap

Det är alltid någon som blir ledsen i slutet…

… säger Nivas far om vårt sätt att leva. Jag kan bara ge honom rätt, jag kommer vara otröstlig den dagen Niva dör. Visserligen har jag förbjudit mina föräldrar, Jacob, Niva, Pasi och älsklingsexet att dö för vi ska leva lyckliga i alla våra dagar. Om det ska våra dagar måste vi ju dö samtidigt. Jag är dock inte så säker på att de kommer hörsamma denna önskan.

Att leva polyamoröst eller i öppen sexuell relation bemöts ofta med just ”det håller inte, någon kommer bli sårad” och ”öppen relation kan aldrig rädda ett förhållande”. Vad kan rädda ett förhållande? Det brukar föras fram att människor skaffar barn för att rädda relationen och att detta inte fungerar. Om vi dock ser till att det finns flertal familjer som skaffar barn vars relationer överlever både hormonstinna gravida kvinnor och vaknätter med vinterkräksjuka så skulle få råda folk att avstå skaffa barn för att ”det fungerar inte”.

Och varför tror man att öppet förhållande alltid är ett försök att rädda ett dåligt förhållande? En mycket lycklig relation kan innehålla önskan om möten av olika slag med andra människor än sin/a partner/s. En relation kanske till och med är en lycklig relation för att den är tillåtande. Någon annans relation kanske har negativa inslag för att den inte är öppen sexuellt.

Varje förhållande är unikt, skapat av de som finns i det. Relationer är också påverkade av sin omgivning så andras förhållandens gravitation kommer förändra saker i ens eget. Det går inte att säga vad som händer i enskilda fall utifrån någon universal mall som därtill bygger på en förutfattad mening om ”hur det ska vara”. Till och med jag som levt så här i så många år kan inbland tänka; ”det här är inte rätt, jag borde inte leva så här”. Det är inte för att något just då är fel i livstilen trots att förhållandet kanske knakar för det gör de flesta djupare relationer då och då utan för att jag lever i ett samhälle som förklarar för mig att det är fel och att min individuella erfarenhet, kunskap och vilja är betydelselös.

När det är familjerådgivare som för fram dessa åsikter om att det inte fungerar så talar jag högt med datorn. Det gör jag när jag blir upprörd över korkade uttalanden. Jag argumenterar. Majoriteten av de i ett förhållande söker inte familjerådgivare för att de lever lyckligt, de söker familjerådgivare för att de har problem. Att då utgå ifrån ”sin erfarenhet” när man ska uttala sig om hur olika typer av relationer fungerar är bara bevis på att familjerådgivaren inte tänker längre än näsan räcker.

Om vi istället för någon som jobbar med sociala relationer och psyket tänker oss att det är en somatisk doktor så syns hur dumt uttalandet blir. Doktorn till pressen; ”enligt min erfarenhet finns det inga friska människor, alla jag möter är sjuka”.

Ett dåligt förhållande går inte att rädda. Det spelar ingen roll om försöket görs med barn, kristallkulor eller otrohet. Det går att förändra ett förhållande där det fortfarande finns något bra kvar i. Förhållandets återuppväckelse kan vara påminnelsen om det gemensamma som möts i ett barn, en nyväckelse i ens förhållningssätt till livet genom nya erfarenheter eller nya överenskommelser om hur relationen ska se ut. Det senare oavsett om det som skaver är hur många gånger per år man träffar partnerns släktingar eller hur ens sexuella uppgörelse ser ut.

Till och med en kortsynt familjerådgivare kanske kan vara till hjälp.

1 kommentar

Filed under Kärlek, Personlig utveckling, Polyamori, Relationer, Samhälle