Monthly Archives: januari 2013

Niva: Materialism omgärdar oss (del 2/2)

Fortsättning på “Del 1: Materialism förekommer oss.

Ja, vad behöver morgondagens samlevnadsjuridik byggas för att klara av? Förhoppningsvis kan jag erbjuda några punkter att fradga över för de som kommer sitta insnärjda i detta arbete och om jag har riktigt tur kan jag göra mer än bara låta dem vara frikopplade utan även visa lite på hur de knyter an till varandra.

Till att börja med så finns det idag som igår och mest troligt även imorgon behovet av att fylla dessa tre grundläggande “ben” med en viss säkerhet, utan det blir konstruktionen minst sagt instabil. Troligen kommer dessa tre ben behöva vara närmare men likväl mer flexibelt knutna till varandra än vad det varit fram tills idag då framtiden är en minst sagt krävnade tango-kavaljer:

1. Samlevnadsjuridik.
Hur vi lever tillsammans kommer inom de närmaste årtiondena förändras drastiskt, glöm ensamhushåll, två-personersfamiljer i eget boende, kärnfamiljer i villor…världen orkar inte under det trycket rent materiellt, alla med någon självrepekt som gjort kalkylen kommer fram till i runda slängar samma bittra siffror. Det kommer inte finns utrymme för vårat västerländska sätt att sprida ut oss så på ett eller annat sätt kommer vi behöva tränga ihop oss tämligen mycket, frågan är inte om utan frågan är hur, ska vi lyckas ta det med attityden “finns det hjärterum, finns det stjärterum” så måste vi kunna känna oss trygga och ha ett bra skydd. Ett skydd som är bra i en föränderlig värld då många kanske kommer vara mycket mindre fast boende än de är idag och med mycket trängre och mer varierande besättning i de bostäder som finns ställer helt andra krav på en samlevnadsjuridik.
Med stor trolighet kommer skyddet behöva vara mycket starkare men samtidigt kommer det inte finns utrymme för “automatiska” funktioner (så som dagens sambolagstiftning), det kommer behövas att alla tar seriöst på upprättandet av överenskommelser och jobbar mycket mer med att kommunicera direkt om saker, mycket av det som vi kunde lita på att det skulle skötas åt oss eller lösa sig av sig själv kommer vi själva behöva engagera oss i.
När folk existerar varandra närmre fysiskt och lever trångt så kommer de i regel varandra närmre även emotionellt, detta gäller människor i allmänhet och det har ingen betydelse om man kikar på soldater som tjänstgjort eller utbildats tillsammans, vänner som bott tillsammans, familjer som skapats av omständigheter eller någonting annat, som regel så kommer vi varandra närmare även emotionellt, det är vår flock-instinkt utvecklad och förfinad av miljoner år av evolution, den kommer vi inte undan i första taget.
Iom detta kommer vi se mycket mer stor-familjer med ett högre grad av utbyte mellan olika familjer, detta kommer i sin tur också innebär att att familjemedlemmar kommer byta från en familj till en annan oftare än idag och troligen kommer det finnas ett större överlapp så att många kommer vara del av flera familjer samtidigt.
Detta ställer stora krav på flexibiliteten i juridiken, den måste kunna skydda människor i alla dessa olika lägen, och den måste kunna skydda såväl familjer som enskilda medlemmar. Den måste kunna skydda någon som är del i flertalet familjer och inte bara en familj, den måste kunna fylla alla dessa funktion och får därför inte vara för specifik i sin utformning, troligen kommer man behöva göra den såväl köns, ålders och antalsneutral. Troligen kommer man behöva utforma den så att den bygger på en rad olika “delar” som medlemmar själva väljer in i sina avtal och överenkommelser emellan varandra.
Den huvudsakliga rollen kommer vara att hjälpa familjemedlemmar att utforma sina egna avtal vad gäller innehåll, inte att ha en eller ett fåtal färdiga paketlösningar utan erbjuda byggstenar.
Detta kräver i sin tur att vår kultur förändras och vi själva börjar ta ett ansvar för vår levnadssituation.

2. Uppfostransjuridik
Föräldraskap kommer nog att förändras i lika stor mån, ser vi till hur föräldraskaps-ansvaret uppbärs i de delar av världen där man inte lever i lika små familjer som vi gör så ser vi att det naturliga blir att det flödar ut mycket mer på ett större antal personer istället koncentreras till en eller ett par individer som är det vanliga idag i vår del av världen. Detta, samman med att det kommer vara fler personer som kommer och går i familjer som inte i huvudsak är bundna av patriarkala eller matriarkala band, kommer att kräva att barn i mycket tidigare ålder får vara med och fatta beslut om vilka som de själv upplever som viktiga i sina liv. Det är långt ifrån otroligt att barn redan i hyfsat unga år kan välja att faktisk flytta från tex en av eller båda sina biologiska föräldrar för att de har knutit starkare band till någon annan, eller att de väljer att stanna kvar när en eller båda av de biologiska föräldrarna lämnar familjen.
Detta visar tydligt på behovet av att dagens biologiskt automatiska bestämmanderätt och nästan ägandeskap över barn kommer behöva brytas, en sådan mekanism skulle innebär aldeles för stora möjligheter till maktmissbruk. Troligen kommer det inte vara möjligt att exakt definiera åldrar och liknande för när barnets självbestämmanderätt ska träda in på olika områden, men tydligt är att man kommer behöva ha ett sätt för att hantera när konflikter uppstår som inte baserar sig på de biologiska banden utan på barnets eget bästa, inte som det ofta gjorts rätts så hycklande fram till nu utan där det är barnets eget uttalade vilja som väger tyngst med mycket god marginal.
Detta kommer kräva en helt annan syn på myndighetsålder och när vår kultur säger att vi är redo att börja ta ansvar för våra val, i mångt och mycket har historien visat att barns mognad på just den fronten är knuten mycket nära till vilken vikt som vuxna lägger vid de åsikter de yngre framlägger och de ansvar som detta innebär. Vi kommer inte kunna curla våra kommande generationer så som vi gör idag, men vi kommer kunna vara med dem när de tar sina egna steg i mycket större grad och jämfört med idag kommer en försvinnande liten del känna sig ensam och utan stöd i sina beslut.

3. Arvsrätt
Det samhälle vi levt i fram till idag har i högre och högre mån handlat om att kunna lämna över ett bra start-kit till sina direkt efterföljande, detta är troligen ingenting som vi kommer kunna fortsätta med ur ett rent resurs-perspektiv och även om man skulle kunnat så kommer den sociala kopplingen till just sin avkomma vara svagare och mindre central än den är idag. I ett samhälle där vi dessutom ser att det kommer spela mindre och mindre roll var man kommer ifrån och vad man bär med sig och mer och mer vad man kan och hur man möter världen så kommer viljan att lämna stora materiella “startpaket” minska. Troligen kommer mer och mer av de vi lämnar vidare vara sk “imateriella” ting att berika de våra med.
Följdaktligen kommer i det samhälle vi har framför oss den generella möjligheten att samla stora materiella tillgångar till vissa specifika individer i nästa generation vara mycket mindre men i gengäld kommer vi kunna lära av och känna med varandra desto mer, det kommer dessutom finns många fler i den nära familjen som kommer kunna dra nytta av vad som delas vidare ner till nyare generationer.

Som ni ser av dessa tre grundläggande punkter så är det ingen liten uppgift, det är ett riktigt mastodont-projekt att skapa ett sådant system och att implementera det lär inte bli lätt det heller, jag kan förstå att “respektabla” politiker inte vill ta i frågan om antalsneutral samlevnadsbalk av den anledningen att man skulle behöva lyfta på stenar som det politiska systemet idag inte har stabilitet att klara av, icke destå mindre är omständigheterna av idag omöjliga att blunda inför.
Att medborgare så som centerns ledare nu backade närmast panikartat och punkterade allt ev. innehåll som formuleringarna i förslaget till det nya ide-programmet kunde ha burit på är inget annat än ren självbevarelsedrift på kortare sikt, med hennes yrke blir man inte långlivad på att försöka genomföra det ovan nämnda.
En eloge till henne för att ha identifierat detta som någonting farligt, detta är just den typen av förslag och ideer som destabiliserar den ordning som fortsätter att placera ett kön framför ett annat, vissa folk högre än andra och bibehåller klasserna.

Det finns många små teknikaliteter i detta som behöver diskuteras men alla dessa moralpanikskrikande “Månggifte! Snart har vi auktoritära arabiska karlar med hela harem här om vi ens nämner det!” medlemmar av stabiliseringsmaffian lägger effektivt sardon på vad som skulle kunna varit en framåtsyftande diskussion.

Nej mina vänner, diskutera och dryfta för allt vad tygen håller, och var inte rädd för att spänna resonemangen så långt i fjärran ni bara förmår ty det är pga. kortsiktighet hos hennes gelikar där man inte ser längre än max en eller ett par generationer framåt som vi sitter där vi gör idag. Det är vår framtid som de lägger en blöt filt över och jag är inte lagd åt det hållet.
Jag vill spira!

/Niva

Annonser

Lämna en kommentar

Filed under Uncategorized

Niva: Materialism förekommer oss (del 1/2)

Världen över finner vi olika juridiska system som alla på lite olika sätt satt sin prägel på samlevnaden människor emellan, i denna kortis hade jag tänkt göra några reflektioner mer specifikt över äktenskaps-/samlevnads-juridiken som vi lagt oss till med.

För att kunna bilda oss någon som helst klarsyn måste vi först lyfta på cermoninernas skimrande slöja:
Det är bara att erkänna, vi är grundligt inkörda på det här med cermonier, utläggningen om varför vi människor gillar cermonier lämnar jag till en annan gång en det är nog ingen som någonsin kunnat peka på en mänsklig civilisation någonstans i världshistorien som helt undvikit att använda cermonier som ett av de grundläggande verktygen för samhällsbyggandet. Det är en del av oss men det betyder inte att vi för alltid kommer vara slavar under densamma, det finns många typer av cermonier som vi genom tiderna rensat ut för att vi tyckt de varit överspelade eller rent ut sagt destruktiva i vissa lägen. Om det sen i just vår del av världen är mer eller mindre sekulariserade påhitt som tryckt undan kristna högtider, kristna riter som kört ut de cermonier som var knutna till den fornnordiska mytologin, denna asa-tro brett ut sig och spridits på bekostnad av sin föregångare eller man med nya alkohol-stinna sedvänjor försökt gnugga bort de sista resterna av sammanhållning kring samernas gamla mer natur orienterade tro är mindre intresant, det viktiga att fäst blicken på här är att i varje omdanande tid har en förändringa av dessa riter/tradition/sedvänjor/cermonier varit en viktig komponent, en komponent som har behövt ingå för att någon typ av nydaning ska ha kunnat fullbordas.
Vad innebär detta då för oss idag då vi ska försöka kika lite på denna fråga, jo, att om vi ska kunna bilda oss något som liknar en klar bild av samlevnadsjuridikens funktion i samhället så måste vi lyfta denna slöja och sålla ut allt romantiskt från kompositionen.

Vad är då kvar om allt som har med kärlek och tillgivenhet inte är byggstenar för samlevnadsjuridiken?
Arvsdelning är upprinnelsen till dagens samlevnadsjuridik världen över, det är den enda skönjbara och hållbara grunden på vilket det är byggt, allt annat är bara stöttor kring byggnadsverket, fundamenalt handlar om vem som ska uppfostra vem (för även ideer är någonting vi lämnar vidare!) och vem som ska äga vad efter vem. I början fanns det ingen lag, då fanns bara de sociala band vi knöt, såg vi vår egen förlängning i någon annan när det började bli dags att lämna saker vidare så lämnade vi det till dem, ju längre tillbaka vi ser desto mer och mer handlar det om kunskaper och färdigheter, hyfsat svårgripbara ting som inte är lätta för någon utomstående att stjäla utan som mer eller mindre måste ges bort under den egna levnadstiden med åtminstånde något mått av fri vilja. När vi så tittar närmare oss i historien så ser vi att det materiellt uppbyggda samhället växer under befolkningen och det finns mer och mer att lämna vidare som inte nödvändigtvis har lärdomens säkerhet. Plötsligt finns det mer och mer som kan vinnas och förloras efter den efterlämnandes död, i ljuset av detta börjar sedvänjor och såsmåningom regler och lagar etableras och hur detta efterlämnade materiella ska fördelas.
Sen gick det ytterligare en liten stund under vilken det hände en väldans massa saker som man tvingades kompensera för och…vips är dagen här och vi har detta lapptäcke av juridik uppdraget till hakan mot samhällets kalla vindar och alla som vill dra i det som vi vill ha som vårt efter de våra som dött. Hur vi fick detta monstrum av undantag och special-regler, denna labyrint av definitioner och situationsväganden är kanhända inte så konstigt när vi ser oss omkring och beaktar vilken värld vi lever i, denna samlevnadsjuridik är ett mycket sofistikerat system som ska skydda oss både under och efter vår samlevnad med någon eller några andra från att bli alldeles för materiellt överkörda.

Det finns dock ett problem här, under hela denna utveckling, från de första samhällsbyggarna utan skriftspråk till idag, så har detta juridiska skydd aldrig varit bra eller ens tillräckligt. Och inte nog med det, ju längre vi kommer från den där odefinierbara startpunkten då vi började kunna prata om mänskligheten som ett faktum så har det bara kommit längre och längre på efterkälken i förhållande till de behov som det har ämnats att möta!

Så var står vi då idag, står jag här och menar att det är totalt meningslöst? Nej, rakt inte, det finns tydliga behov som samlevnadsjuridik pga att vi som mänsklighet fortfarande har mycket långt att gå innan vi nått den punkt då människor inte konkurrerar med varandra, innan den punkten är nådd som kommer vi behöva skydda oss mot och från varandra, sorgligt men det går inte att blunda för de behoven.
Vad vi skulle kunna göra i dagsläget är att börja se över hur behoven kan komma att utvecklas under den tid vi behöver för att ta oss dit, att försöka se vilken vär mänskligheten har att vandra och spana efter hur den vägen kommer te sig och vilken typ av skydd vi kommer behöva under den fortsatta resan påväg mot civilisation. Om vi kan definiera, om än bara grovt, de behov som vi har idag och några av de nya som kommer uppkomma kan vi möjligen åstadkomma ännu ett juridiskt tillsvidareverk som, även om det också kommer kännas begränsande och fånigt i vissa lägen, kommer kunna skyddas oss mycket bättre än dagens hopplöst föråldrade samlevnadsjuridik.

Vad skulle en sådan samlevnadsjuridik behöva reglera och vilka hänsynstaganden skulle man behöva göra i förhållande till närbesläcktade juridiska fält?
Mer om detta i nästa inlägg; på en skärm nära dig inom ett par dagar!

/Niva

1 kommentar

Filed under Uncategorized