Monthly Archives: oktober 2011

SAD

Ibland undrar jag om de som benämner sjukdomar söker ironiska titlar eller om språket gör det naturligt.

Jag är SAD (seasonal affective disorder) – säsongsberoende känslomässig störning. Vinterdepression. Halvårsdepression eller vampyrsjuka brukar jag själv säga. För jag räknar min fars födelsedag i oktober som start och min egen i april som befrielse. Den är som en boja. Det är det som skiljer den från den andra depressionen som kommer besök mer oregelbundet. Vintern blir som en boja som gör mig långsam, jag kan göra men med stor möda.

Vampyrsjuka för att sjukdomen vill få mig att vända på dygnet, sova mer och mer och till slut vaknar jag vid 17, handlar på 7Eleven vid stängningsdags och somnar utmattad vid kl 6. Ja, så var det förr. Numera kör jag hård disciplin. Upp varje vardag kl 6 hela året om, kl 9 om det är helgdag. I säng kl 22. Just nu ringer alarm 22 för tidsuppfattningen är redan rubbad. Kroppen får inte ens chans att tro att den bestämmer.

Att min upplevelse av tid förändras är jobbigt. Som tonåring blev det ett ständigt tittande på klockan tills jag slängde den. Det var på busstationen, jag hade nervöst tittat på klockan 7 gånger på en minut för en buss som skulle gå om 5 minuter. Jag kunde inte avgöra genom huvudets logik eller kroppens känsla hur lång tid hade gått.

Just nu går dagarna ryckigt. Förmiddagen känns ofta som ca 5-6 timmar trots att klockan säger 4 timmar. Magen knorrar för den vill ha lunch efter fyra timmars jobbande. Eftermiddagarna går snabbare. Plötsligt har jag missat äta mellanmål. Måltiderna är det som skapar rutin under dagen. Rutinerna är det som gör att måltiderna inte blir obegränsade utan kontroll. Utan kontroll blir det pizza med extra ost. För hela slanten. Tills jag är så less på det att jag kan spy. Och då äter jag lite till. Snabba kolhydrater och fet. Helst lite socker på toppen. Geisha-choklad. Hur många vintrar var inte såna?!

Att ha en distanskärlek med den här störningen är jobbigt. Jag vet ju med huvudet när vi sågs och när vi ska ses, men det är oerhört svårt greppa känslomässigt hur lång tid det verkligen är. Att hänvisa mig till att vi klarat 3 veckor från varandra förut är poänglöst. Nu är det Blanka vinter. En annan modell, en sån där uppdatering som gör saker sämre tills det rättats till vid nästa i mars.

Tankarna blir negativa. Jag försöker verkligen se allt bra. I somras var den första tiden på länge jag var helt depressionsfri. Ångesten fanns där, men inte deppigheten, om jag bortser från den naturliga rädslan, sorgen och vreden när morden i Norge skedde för de skakade om mig ett dygn. Relationerna till de mina fungerar så bra att jag i nuvarande sinnestämning skräms för när ska stormen bryta ut, så här lugnt och bra kan det inte vara ”på riktigt”. Jobbet fungerar också utmärkt. Så mycket har blivit bättre. Det här är nog så perfekt jag vill att mitt liv ska vara… om bara inte insidan fanns. Om bara inte insidan gjorde så ont.

Mitt inre skapar scenarier om att sitta ensam i ett hörn på fester, att människor inte ska återkomma, att andra på stan tycker jag är äcklig och inte vill att jag ska röra vid saker i affärer. För att ta ett exempel på vad som kan ge mig en timmes ångestanfall; jag rörde vid en annan persons jacka. Putade till den med min strumpbeklädda fot, det gick utan en tanke att lyfta tillbaka den in i skåpet som skulle låsas. Jag använder ofta fötterna till att lyfta saker från golv eller liknande, vilket sjukgymnasten skrattar åt.

Och det är inte det att jag tycker jag gjorde rätt. Bara att en timmes ångest mot en sån sak. Eller en veckas visualisering av ensamhet mot fyra timmars trevlig gemenskap. Det är inte i proportion till varandra. Att hela tiden ifrågasätta och känna mig som en bluff, att snart kommer alla titta på mig och undra hur jag kunde lura dem att jag är en kompetent, kärleksgivande, söt person när jag i själva verket är en energislukande ful lurendrejare.

Allt denna text för att komma fram till tanken som väckte allt, SADen gör mig till en lögnare. Inte så att jag ljuger ofta, men jag gör omskrivningar och skarvar halvsanningar. Det går av sig självt och görs för att släta över, inte utsätta andra för min smärta och skydda mig själv från andras åsikter. Ja, även deras omsorg som kan kännas kvävande eller oförtjänt. Förr gjorde jag det hela tiden, nu försöker jag hejda orden eller dra tillbaka dem när det behövs att personen vet mina riktiga tankar. Imorse glömde jag datorn påslagen i sängen, Niva skulle snart komma hem så jag tänkte att det var okej. När det dock visade sig att han skulle jobba övertid så blev det viktigt gå tillbaka hem och stänga av den.

”Men behandlingen…”. Jag kommer inte hinna i tid om jag går hem igen. Jag ringer återbud, och i min förklaring flyttar sig gårdagens huvudvärk till idag. Jag säger inte emot när hon svarar att det går något nu med feber och liknande. När jag var yngre var det magvärken. Den som så ofta fanns där, men kanske inte alltid när jag sa att den var där. Så många ursäkter om förkylningar som egentligen varit ångestanfall. Så mycket mensvärk som varit PMS-ångesten. Jag har oftare gått till jobb och möten med de kraftiga smärtor mensen ger mig än med PMSen. Och jag får betala för det, tro inte annat. Försäkringskassan och doktorerna räknar bara utsagda ”hemma för ångest” som giltiga, att det är ångesten som gör att jag ljuger… det finns inte med som en förklaring.

Jag behövde skriva av mig. Till vänner, jag ljuger ytterst sällan på detta vis för er. Mest för att jag litar på er. Numera. Eller snarare litar till mitt eget omdöme att släppa in vettiga människor i mitt liv.

Annonser

3 kommentarer

Filed under Uncategorized

Plocka ned flickor

Girls are like
apples on trees. The best
ones are at the top of the tree.
The boys don’t want to reach for
the good ones because they are afraid
of falling and getting hurt. Instead, they
just get the rotten apples from the ground
that aren’t as good, but easy. So the apples
at the top think something is wrong with
them, when in reality, they’re amazing.
They just have to wait for the right
boy to come along, the one
who’s brave enough
to climb
all the way
to the top
of the tree.

Jag orkar inte göra något fint äppelträd av den här smörjan. Flickor är inte i närheten av äpplen. Dålig metafor. Tjejer är inte till för att bli plockade och uppätna. De lever, går runt i städer och lever! Inga pojkar ska plocka flickor, de är inte ett objekt man får i säng eller något man bestämmer att man vill ha och därmed tar det.

Det finns ingen hierarki i relationsvärlden. Det finns inte goda flickor och dåliga. Vilken hemsk syn på andra människor det är om någon går omkring med den åsikten (vilket tyvärr en hel del gör). Den lägger grund för skuldbeläggande och tillsammans med att flickan är något man kan ta hamnar vi lätt i ”hon fick skylla sig själv som var så lättplockad” när någon pojke gjort ett övergrepp.

Just hierarkin är förkastlig. Den skapar bilden av att vi som människor när vi skapar relationer ska göra en bedömning om vårt eget värde (oavsett hur vi räknar ut det) motsvarar den andras. Att vi ska begränsa oss till vår egen sort. Tillbaka till mellanstadiets skolgård där ens popularitet avgjorde vem som ”fick” vara öppet kär i vem.

Bilden av pojkar är inte bättre. De ska vara modiga, det är deras funktion. De ska välja ett äpple och de ska vara modiga. En begränsande syn på att vara människa. Att inte kunna få vara svag tillsammans med andra människor.

Flickor, eller låt oss faktiskt gå över till det mer vettiga ordet, kvinnor är tänkande och kännande och gör sina egna beslut. Män är tänkande och kännande och har hela registret från modig till rädd, från modig till blyg, från att välja till att vilja bli vald. Inte ”för att” eller ”trots att” utan för att det är såna människor är. Oavsett vad de har mellan benen.

Lämna en kommentar

Filed under Uncategorized

Dagens upprörande nyhet

Så var vi inne i vintern och mitt filter mot hemska nyheter försvinner. Varje ond sak i världen når in till hjärteroten. Jag har under månaderna sen Breivik mördade en stor del av AUFs aktiva ungdomar funderat på om jag ska skriva något om känslorna inom mig. Det har talats om att man ska inte politisera händelserna vilket jag velat skriva är både upprörande och historielöst. Dessa ungdomar dödades inte enbart för att de var unga eller engagerade i politik, utan för att de trodde på arbetarrörelsen. Händelsen var politisk!
Jag avstod dock. Det hade sagts så mycket bra och även om jag skrivit att jag kommer delta med hela mig, inkl politiska tankar, i bloggen så kändes det inte riktigt som det passade in.

Nu kommer det dock information om vad försvaret anför som förmildrande omständigheter och jag tror minst ett blodkärl sprack när jag läste det (varning ironiska sarkasmer coming ahead):

• Breivik har från från första stund erkänt att han stod bakom terrordåden, och han har gett en detaljerad beskrivning av både förberedelser och genomförande. Enligt norsk lag kan det ge upp till 30 procent straffrabatt.

Helt rätt. Vi människor vill veta vad som skett så bättre få information från den som vet än göra gissningar. Att några, som Breivik, kan utnyttja det för hans plan var redan från början att bli anhållen och få berätta sin ”sanning” för världen gör ingen skillnad. Rättsäkerhet bygger på att alla behandlas lika.

• Vid två tillfällen försökte han ringa polisen under massakern på Utøya för att överlämna sig själv.

Hur kan detta vara en förmildrande omständighet? Han fortsatte mörda!

• Han lät dessutom bli att skjuta de yngsta barnen på Utøya.

Vilken hjälte.

• Utöver det gjorde den dåliga säkerheten vid regeringsbyggnaden och på Utøya, tillsammans med långsam reaktionstid från polisen, att Breivik kunde genomföra terrordåden.

Så vänta! Att vi inte kan skydda samhället in absurdum ska vara förmildrande. Ingen tvingade honom spränga eller begå massmord. Ingen! Om det ska anses vara en förmildrande omständighet tycker jag vi ska dra in att McDonalds serverar usla hamburgare och TV förslöar hjärnan och vintrarna för mörka och …

Förtydligande; jag tror starkt på allas rätt att bli försvarade, så advokaterna gör sitt jobb. Jag är dock privatperson och har rätten att bli upprörd. Tur det!

Lämna en kommentar

Filed under Uncategorized

Polyproblems

Polyproblem, ja. Visst har vi några som är specifika för polysar. En del för att andra människor är oförstående, andra för att relationer är svåra och några bara för att det är roligt tvista till ens egen världsbild på skoj.

från Polyproblems

1 kommentar

Filed under Uncategorized

En vanlig dag i ett polyliv

Jag läser the Polyamorous Misanthrope om det där med att polyfolk oftast skriver om problem och inte om det glad för att det känns oproblematiskt. Jag minns just nu inte om jag publicerat min text om att jag skriver inte om vardagsmakaroner för varför skulle jag, men jag tänkte anta utmaningen att skriva om en vanlig polyhelg. Det är inte en ”happy poly story”, för en sån skulle för min del vara något som är extraordinärt. Detta är historien om en vanlig helg då Pasi är här.

Vi börjar redan på onsdagen. Pasi och jag smsar lite med varandra på förmiddagen medan vi jobbar, om att vi längtar. Någon gång under eftermiddagen får jag ett sms som säger att han nu är på väg mot Stockholm. Han ska sova och vara med Rået under kvällen och dagen tills jag slutar jobbet på torsdagen.

Jag har ett läkarbesök så det blir att gå tidigare från jobbet denna onsdag. Jag softar hemma under onsdageftermiddagen, dåligt samvete för jag borde diska före Vännen kommer och självklart kommer jag inte igång förrän en kort stund före han plingar på dörren. Han är senare än vanligt för att han varit ifrån familjen lite mycket de senaste dagarna så vi bestämde att han skulle äta middag med fru och barn.

Han gör mig sällskap vid disken medan vi har diskussioner om politiska ideologier i historisk kontext. Ett kort samtal med Jacob och någon timme senare Pasi och mitts godnattsamtal. Vi har snart haft omkring 340 såna. Han låter lojt nöjd, vilket känns skönt höra och Rået hälsar. En del gos med Vännen före vi somnar. Jag vaknar knappt när Niva kommer hem och lägger sig.

Torsdagmorgon. Det vanliga morgonstöket. Jag reser till jobbet i sällskap av Vännen. Jag kommer på mig med att vilja smsa Pasi, men avstår för jag vill inte väcka dem. Pasi och jag smsas under eftermiddagen och bestämmer mötesplats efter jobbet. Hans kyssar smakar av Råets enligt uppgift goda kycklinggryta. Vi handlar, lagar mat och älskar. Tre veckors frånvaro känns. Rejält. Jag registrerar någonstans under natten att Niva kryper ned, mest för att han öppnar sovrumsfönstret och det blir kallt.

Fredag. Pasi och jag umgås tät, Niva ska jobba igen så vi får kvällen för oss själva. Samtalar med Jacob på telefon. Lite småirriterade samtal med Pasi då vi båda är trötta. Det blandas upp av hångel. Smsas med Vännen om en fest han varit på.

Lördag. Pasi och jag vaknar till vid 6-tiden och byter till gästsängen för att Niva ska få kallast möjligt i sovrummet. Jag hör inte när han kommer hem. Pasi och jag tar en slöförmiddag med varsin dator. Vid lunch går vi och handlar. Under tiden vaknar Niva och ringer mig. En del han önskar få köpt från affären. När jag kommer hem är det tvätt som gäller. Pasi sitter med datorn och Niva fixar med framkallning av film före han ska ge sig ut för att fota. Jag sätter mig och redigerar lite ljudfiler. Talar med Jacob på telefon. Mellan gångerna jag hämtar tvätt blir det en hel del hångel och kärlek med Pasi.

Pasi och jag lagar middag i mängd så att det ska räcka för oss alla tre. Jag retas med att Niva kommer anse Pasis spagetti är överkokt. Han och jag äter, sitter en lång stund och talar om inget särskilt. Niva kommer hem, äter, beklagar att pastan är överkokt. Vi ser film tillsammans. En del hångel alla tre tillsammans. Vi går till sängs, ligger och småsnackar tills Niva somnar. Pasi och jag blir underhållna av Nivas sömnsnackande i en dryg timme.

Söndag. Jag vaknar först. Betraktar mina två närvarande älskade. Pasi vaknar först och vi hånglar en stund före äve Niva vaknar. Vi tre älskar. Frukost. Niva spikar sina planer med Studs. Nu sitter vi i vardagsrummet. Pasi läser tidningar på nätet, Niva servar en kamera och jag skriver. Niva ska strax ge sig iväg för en kväll med Studs medan Pasi och jag ska städa köket, laga middag och älska. Vi ska hinna ha ett av våra ”samtal”, inget direkt som strular mellan oss utan för att vi bestämt att vi ska ha ett sånt varje gång vi ses. Ett sätt att förebygga att saker växer till irritation och problem. Någon gång i natt, när förmodligen jag men inte Pasi somnat, kommer Niva hem från Studs.

Måndag…

Jag tröttnade själv någonstans halvvägs på att skriva den hät texten. Jag slås av hur en helg som i de flestas ögon skulle ses som vällustig (mest för att Pasi och jag är kära som klockarkatter och varit ifrån varandra) ändå består av handling, laga middag och tvätta. Diska och tala allvar. Fåniga övertrötta skratt. Det är vardagsliv. Såna vi alla har.

2 kommentarer

Filed under Uncategorized

Efterlysning; gästinlägg och ge mig orgasmer

Det här är en puff på de nära som ibland läser och kanske vill skriva något enstaka inlägg eller blivit tillfrågad om att skriva. Snälla. Lite gästboksinlägg. Ni är så kloka och jag vill gärna skänka det vidare. Om ni vill kan jag påminna er om vilka fantastiska tankar ni har om det hjälper som inspiration. (Niva har lovat fler texter eftersom det efterfrågats, men det tar sin tid, vilket ni kanske förstår med tanke på textmassan ni kan se framemot.)

Till alla och envar, ni får också gärna skicka in saker till mig om ni vill.

Jag är bekräftelsekåt just nu, så en skamlös vädjan, ge mig orgasmer på Lustbloggar om du gillar Blanka Blad. Tryck på bilden så kommer du till röstningssidan.
Stolt lustbloggare

1 kommentar

Filed under Uncategorized

Att vara säker i sig själv.

Nu kommer det här bli lite dubbelt, men som en av de älskade brukar påpeka; Människan har fått förmåga att hålla två motstridiga tankar i huvudet samtidigt.

Jag tillhör de som säger att man måste inte vara mer utvecklad, känna sig själv bättre eller på något annat positivt sätt vara en bättre människa för att kunna leva polyamoröst. Jag är inte ens säker på att man blir bättre på kommunikation, bara att det kanske blir lättare.

Vidare ger jag inte ett vitten för floskeln, om du inte älskar dig själv kan ingen annan älska dig. Om det gällde skulle det vara väldigt mycket okärlek här i världen.

Det räcker att man är. Det räcker. Att man är den man är.

Den andra sidan är dock att om du har problem med dig själv. Om du inte trivs med den du är. Om du strävar efter att finna ”det rätta” (för världens skull, för din partner, för dig själv, för dina barn) och önskar hitta Svaret (!).

Då tror jag du är svårare att ha relation med. Jag tror att det blir en ständig jakt på det som inte finns. För om du finner det svar du söker, om du kommer till det rätta, ja då har du ju förändrats på vägen och det rätta är förmodligen inte längre rätt.

Och går du steget längre, lägger din mall på det du ser hos andra. För att du tror att det finns Ett rätt, ja då tror jag du är helt fel ute. Lägg därtill lite avundsjuka på andra, som verkar nöjda med det liv de lever, ja då blir du oförskämd. Varför ska någon vilja vara med dig, när den du är förmodligen inte är utståbar?

Alla människor är olika. De är som de är. Vi är inte pusselbitar, men vi passar in i olika bilder och ingen är bättre eller sämre än någon annans bild.

Jag tror på att göra sig hemma i sin kropp och sitt sinne. Att du blir lättare att älska för att du inte ständigt är på väg någon annanstans och för att du slutar sitta på höga hästar vars enda konsekvens blir att du själv faller av gång på gång. Att det blir möjligt ha ett förhållande med dig för att du ser till dina egna svagheter och vårdar dina styrkor, för att du vårdar din partners svagheter och hyllar dess styrkor.

Det är vad jag tror är det rätta och vad det innebär att vara säker i sig själv.

Att se sig själv. Att acceptera sig själv. Att följa sin rörelseriktning.
Det är vad jag tror är det enda rätta.

Lämna en kommentar

Filed under Uncategorized

Players

Ah, detta kära ämne. Det kommer jag återkomma till många gånger. Jag var med en player (som dock inte var så mycket player mot mig… eller jo, om man ser mig som den stackars bedragna flickvännen… ja ja, annan dag för den historien) i drygt ett år. Det vaccinerade mig.

Rätt ofta kan man läsa/höra kommentarer om players att de hävdar att komplimanger får tjejer i säng. Att svårare än så är det inte att få en tjej i säng. Jag tror till och med the Game (boken som brukar beskrivas som hiskelig) skriver om det.

En sak; man får inte tjejer i säng. Inte med komplimanger. Det låter som de raggat upp någon på 7Eleven som var ute och rastade sin hund, när vi faktiskt talar om tjejer som makeat sig, förfestat, fnissat, stoppat kondomer i handväskan, dansat, flirtat och valt sängen de ska ”fås ned i”. Komplimanger kan möjligen fälla utslaget om vilken säng tjejen ska ramla ned i, men kvinnor är lika kåta som män så det är väl inget märkligt att man kan få en tjej i säng.

Lämna en kommentar

Filed under Uncategorized

Vara med sig själv

Jag har skrivit lite om det förut och det poppar upp lite då och då. En känsla av ensamhet. Det kommer visserligen med min sjukdomsbild att känna mig ensam även i sällskap. Det senaste året har det dock accelerat och i samtal med en vän kom jag på varför; Jag hinner sällan välja att vara med bara mig själv och även vara det utan det blir när ingen annan har tid vara med mig som den tiden finns, vilket skapar en känsla av ensamhet/bortvald.

Lämna en kommentar

Filed under Uncategorized

Viktlöst samhälle – om likhetstecken mellan vikt och inre egenskaper

Lämna en kommentar

Filed under Uncategorized