Monthly Archives: september 2011

Men alltså… lägg ner! Om ex.

Jag har inte så många ex i livet och bara en av dem har vandrat ut ur mitt liv för gott (tror och hoppas jag). Bara mina smeknamn ger ju för handen att mina för detta partners är viktiga, som Själsbror och Älsklingsexet.Jag förstår inte riktigt rädslan för ex partners. Relationen tog väl slut av någon anledning och det är väl bra att parterna är vänner nu? De flesta brukar ju tala om sin partner som sin bästa vän utöver kärlekspartner… varför skulle man vilja sluta umgås sin bästa vän? (Trots att de flesta inte är bästa vänner längre för ja, av någon anledning tog ju kärleksförhållandet slut vilket brukar lämna någon form av avstånd efter sig.)

Så, jag försöker förstå denna vett-fråga, det är ju från vettet att någon vill stänga sin makes vänner ute. Att därtill som en del föreslår, bjuda in och hoppas personen förstår att den inte är välkommen. Kom igen. En inbjudan är ett välkomnande. Exet som är vän med brudparet, hur ska hen veta att hen inte är önskvärd egentligen? Åh, detta förbaskade egentligen i sociala koder. *ryser*

Att därtill tänka sig tanken att ställa in bröllopet för en sån här sak. Då planerar man inte för livet utan för en enda dag, något dr Phil avråder starkt från. Jag refererar till Fille för att jag tycker just den tanken är smart, med vandraren levde jag en passionerad, men destruktiv berg- och dalbana så jag är starkt för relationer som är fungerar en vanlig trött torsdag… ja, som fungerar bäst då till och med för då blir passionen det extra, guldkanten. Så som jag tycker det ska vara.

Inte bara av den anledningen dock för en person så rotad i föreställningsvärldens normer om hur relationer fungerar borde väl lyssna på Fille-gurun.

Hårda ord? Ja, ta mig tusan för utestängande av vänskapliga före detta parterns ingår i min kategori ”lägg ner!”.

Niva hälsar att jag just nu är sån här:

Annonser

4 kommentarer

Filed under Uncategorized

Min första tanke tjuv

En lång bussresa. Nästan alla sittplatser är fulla. När den tyska skolklassen satt sig till rätta, den skrikiga två-åringen somnat och jag funnit en sittställning som fungerar blir det rätt okej ändå. Förutom, han bakom mig sätter handen på mitt säte och vickar då och då på fingrarna. I mitt hår. Jag har inget emot det första, men det andra är ordentligt störande och mest vickar fingrarna när jag sover. Till större delen ignorerar jag handen, sätter kudden över fingrarna och fortsätter sova. En gång när det blir för störande tar jag handen och flyttar den till ovansidan av sätet, ur vägen för mitt huvud.

Under nattens gång går folk av och på. Vid halv femtiden vaknar jag till av att en ung man frågar om sittplatsen bredvid mig är ledig. Handen som pillat i mitt hår är borta. Han kanske sover eller, vänta, det är ju killen som satt sig bredvid mig. Varför sätter han sig här när han har ett bekvämt dubbelsäte rakt bakom mig? I tanken går jag igenom var jag har mina värdesaker, nej inget av det borde han kunna nå utan att jag märker det.

Han börjar fråga mig saker som om jag bor i den stad som är bussens slutstation. Jag svarar rätt kort, nu säker på att han offrar sig för resten av resesällskapet för att hålla mig vaken och inte störa med mina snarkningar. Bussen kränger i kurvorna och han pressas mot mig, bussen kränger inte och han pressas mot mig.

Nu börjar en tanke gro som känns mycket ovan. Flirtar han med mig? Är det så att han byt plats och försöker skapa ett samtal med mig för att han är intresserad? Har hans ”sträcka på fingrarna och råka röra mitt huvud” inte alls varit slumpmässiga? Mitt huvud skakar omedvetet på sig för tanken är så långt borta från min sinnevärld.

Nästa tanke kommer från en uråldrig viktfixering, ”åh neeej, har jag redan gått ned så mycket att jag är flirtningsbar nu… gud så jobbigt!” Min moster och jag är (faktiskt fortfarande trots att vi tänker olika om vikt numera) överens om att det finns en viktgräns där vi plötsligt blir synliga för män som vill flirta. Man måste börja tänka på vad man säger och gör för ett skratt kan plötsligt ses som en invit och ett skämt tas för en förolämpning. Jag ogillar när jag blir ”Kvinna” före människa och i normativa människors värld verkar detta förbundet med ens vikt. (Om du som är normalviktig undrar om jag har rätt, tänk på hur ofta någon går ner i vikt och omgivningen utbrister ”vad fin du är”.) Att vikten är ett skydd är för mig i det fallet korrekt, men mer från oönskad uppmärksamhet än för att dölja vem jag är. För mig är övervikt ett sätt att få vara den jag är och inte bedömas utifrån skalet.

——————————————————————————————————————————————————————

Tillägg:
När jag berättade för Pasi undrade han om jag fräste ifrån ”jag har faktiskt pojkvän!”, vilket jag inte gjorde. Jag kan ju inte veta om han försökte flirta eller fördriva en långtråkig bussresa eller om han var ute efter min plånbok. Även om jag hade varit 100% säker på att han flirtade så hade jag inte använt ”pojkvänskortet” för jag tycker inte om att använda en annan relation som täckmantel istället för att säga ”jag är inte intresserad”.

2 kommentarer

Filed under Uncategorized

Onanera tillsammans

Oj vad jag inte skulle kommit på tanken att onanera tillsammans när jag var yngre. Jag har aldrig haft synen att onanera är otrohet och varför behöver han runka om han har mig (?!), men återigen omedvetna mönster tror jag la sig i vägen. Samlag handlade om kif-sex och det var finalen i sexet.

Igårkväll och idag har det varit lågt på energifronten. Jag ville slappna av, jag ville bli omhållen och jag ville känna mig sexuellt önskad utan att kunna ge närvaron som jag har i sex. Jag får lust att utbrista i reklamens; ”… men det är ju tre önskningar. Det går ju inte.”Men se det går visst, med ett par underbara armar om mig, med en hand som låg i skötet men inte deltog, smekte jag mig själv till orgasm för att sen somna gott. Avslappnad, omhållen och med orden: ”du är så sexig” i öronen.

På liknande sätt runkades det på morgon medan jag vilade huvudet mot kroppen och beundrade utsikten. Jag tycker runkande män är vackra. Att kunna delta i sex utan att det kräver engagemang och istället ger energi. Så skönt.

3 kommentarer

Filed under Uncategorized

Hm… etiketter och förutsättningslösa relationer.

För mig är känsloklustren vid kärlek och vänskap olika. Det är ofta samma typ av känslor, som trygghet, glädje, stolthet, omtänksamhet, attraktion, längtan och många många fler men de skiljer sig i två olika övergripande sammansättningar. Sen blir den slutgiltiga sammansättningen av känslorna individuella på grund av mötet med den andra personen.

För att ta exempel; Niva, Pasi och Jacob omfamnas inom mig av samma övergripande känslokluster, det jag kallar kärlek. Eftersom de är olika som personer är Niva den som gör mig mer sprallig och hoppig, medan de andra två förankrar mig. Det gör att generell trygghet är en mycket större del i relationerna med Jacob och Pasi och de två relationerna i sin tur skiljer sig genom att Jacob ger mig trygghet genom en förståelse av mitt känsloliv och Pasi genom en kroppslig närvaro och förståelse av min kropp. Och för att vara tydlig, det är ögonblicksbilden just just nu.

Ibland har jag uttryckt mig som ”jag önskar jag fann någon att bli kär i, en kärlekspartner” och kanske detta förvirrar de som vill låta relationer hända förutsättningslöst. Jag har fått för mig att de kanske med det uttalandet tror att jag då sätter en ram, söker upp en lämplig person som jag sen mosar in i ramen, medan det jag försöker säga är att jag saknar någon att uppleva det övergripande känsloklustret kärlek med. När jag möter någon gör jag det däremot förutsättningslöst och ser vad som händer (med ett undantag, det var bestämt att Vännen skulle vara vän redan i förväg för att det var en förutsättning för att vi ens skulle träffas, mer om det någon annan dag).

Lämna en kommentar

Filed under Uncategorized

Befriande tanke

En gång i tiden trodde jag nog, på något känslomässigt plan, att människor tvingar sig till saker. När någon la ansiktet på mitt venusberg och drog in ett djupt andetag så blev jag alltid orolig att jag kanske luktade illa och att personen av hänsyn inte drog sig därifrån direkt. Oron tog bort det mysiga eller sexiga, beroende på humör, i situationen. Kanske för att jag själv då och då tvingade mig kvar vid pung som luktade illa. Jag gillar svettiga män, men pungsvett kan vara illa. Riktigt illa, men uppoffringen, ah, den martyriska ljuvliga självförhärligande uppoffringen av att njuta av allt min partner har – inklusive pungsvett. Var det inte så det skulle vara?

Idag stannar jag inte till där om jag inte vill och om jag själv luktar illa har jag klart bestämt mig för att det är NAP (någon annans problem). Fortfarande kan jag dock hamna i att tänka tanken ”nu tvingar han sig säkert” utan att känna den faktiska oron och det förtar ju en del av det mysiga. Så befriande då huvudet svarar sig självt med; ”Nej för så dum är han inte att han stannar kvar där han inte vill”.

Lämna en kommentar

Filed under Uncategorized

Kvinnlighet

Jag läser på Klumpesnusk vilket leder mig till funderingar över min egen relation till kvinnlighet. Kläder är för mig fullkomligt ointressant, det ska vara funktionellt. ”Kvinnliga” kläder som kjol kan vara funktionellt då jag vill vara flirtig, men det ger mig inte en känsla av kvinnlighet. jag har haft mitt hår i olika längder utan att uppleva att det har någon direkt inverkan på hur jag upplever mig själv. Snaggat ger mig ett utseende som är praktiskt, men fult, så det avstår jag. Smink och då mascara är något jag använder för att det ger mig ett piggare utseende, vilket behövs i ett serviceyrke så det är i första hand ett arbetsverktyg, igen funktion och inte ett uttryck för mitt kön.

Jag minns den gång jag verkligen kände mig kvinnlig och fick män på stan att vända sig om. Jag hade varit på shiatsumassage, en halvtimme i ett varmt rum och sen en uppfriskande lång dusch. Jag skulle träffa någon, minns inte längre vem för det var under min korta föga minnesvärda singelperiod, och jag hoppades på sex. Jag lät kroppen följa sin egen takt medan jag gick gatan fram fantiserande om sex.

Där i den rörelsen, där höfterna svänger, där om det stod en kropp framför mig skulle jag komma nära och smeka min kropp mot den andras, där fann jag en känsla av kvinnlighet. Och finner den fortfarande när jag med ett ben över den andras lår ligger nära, venusberget tryckt mot den andras kropp. Medan fittan savar. Då känner jag mig kvinnlig.

Lämna en kommentar

Filed under Uncategorized

Fråga slängd ut i cyberrymden

Jag har inte tid, det tror jag är uppenbart, men så sa Niva något som jag inte kan släppa.

Det finns en person som jag varit förtjust i år nu, men som jag aldrig sagt det till. Det var att jag inte vågade, inte orkade, inte hade tid, inte tror/trodde det var av intresse. Många undanflykter. Ja, som sagt, nu har jag inte tid. Verkligen inte tid. Inte någon uppfunnen ursäkt.

Men… Niva säger, ”tala om det ändå. Du vet inte vilken glädje det kanske kan ge”. Mitt inre svarar; ”och inte heller vet du vilket magplask det kan bli”.

Så frågan; Om man är förtjust i någon, ska man säga det? Bara för att det kan skapa glädje, trots risk för att det blir fel och trots att man inte kan relationsskapa på något sätt, inte ens ses oftare som vänner.

5 kommentarer

Filed under Uncategorized

Lusten försvinner

Det är stressigt på jobbet och en av de första sakerna som sker är att lusten dör. Inte den där lusten att vilja ha råsex, hård kuk in i fitta, utan den där som handlar om att smeka fram det bästa ur varandras kroppar. Istället blir jag gnällig och vill krypa ihop till en liten boll i någons famn. Det saknas inte människor som är villiga öppna famnen ens för en pipig Blanka-hög, men det är inte så bra för lusten.

Jag är rädd att mitt behov av omfamning riskerar döda min sexuella lust. Att jag flyr in i famnarna så att de blir skyddade tillflyktsorter utan det där spänningsfältet av attraktion. Att de blir bröder och inte älskare. Det var ju så det gick med Själsbror.

En av de andra sakerna som händer är att jag skriver ofärdiga texter som jag inte orkar publicera… nu bekämpar jag den senare så ska nog den förstnämnda lösa sig.

Just det, ytterligare sak som händer är att jag inser hur socialt fyllt mitt liv är, äcklig fiskstank imorgon (surströmmingsfest med goda vänner) och koppla Vännen för en god middag på lördag. Därefter kommer Pasi, älskade underbara fantastiska sexiga Pasi, min kropp värker efter honom. Och han är den är jag mest orolig att förlorar in i trygghetsträsket för hans varma armar omkring min kropp, till och med när det är i text får mig att släppa rädslan och oron. Det blir en stund i orkanens öga.

Tryck, tryck, tryck nu på ”publicera”. … Så ja duktig flicka.

Lämna en kommentar

Filed under Uncategorized