Monthly Archives: juni 2011

En bra början på helgen.

En stressig dag fylld av irritation är över. Nu är det helg! Jag skyndar mot mötesplatsen, försöker ta några lugnande andetag. Det ligger inte i rollen att bry mig om att jag är sen. Han får stå tills jag kommer. Må det regna, må han svettas i solen. Vädrets makter ska komma efter mitt bud. Ryggsäcken känns tung mot axlarna och plastpåsen i handen irriterar mig.

Han står där framme på torget. Han ler och försöker göra mig uppmärksam på att han sett mig. Hela hans varelse gör en ansats att gå mig till mötes. Jag ignorerar honom medvetet. En ointresserad min täcker leendet medan jag väntar på grönt ljus. Jag lyfter av ryggsäcken för att lägga ned plastpåsens innehåll och håller den nonchalant i handen. En snabb genomgång i huvudet om vad jag har i den, finns där något som kan gå sönder? Nej. Bra. Jag närmar mig, fortfarande nonchalant inför att han står där ivrig för att få dra mig nära. Inombords är det varmt och belåtet. Jag njuter av att han väntar på mig.

Jag slänger över ryggsäcken när det är någon meter kvar mellan oss. Han håller cykeln i handen och jag tänker att han kommer inte klara det här. Huvudet börjar fundera ut straff medan ögonen följer väskans bana och hur han lätt fångar in den i famnen. Nästan i samma rörelse sveper han av sig sin egen ryggsäck och börjar lägga ned den i min. Inga ord, han vet vad jag vill ha utfört. När han fått upp ryggsäcken ställer jag mig nära.
– Håll om mig, ber jag.
– Så gärna Nin, svarar han leende ned mot mig.

Vi börjar gå till matstället. Hand i hand. Medan jag vräker ur mig dagens förtretligheter i satiriska små berättelser som han skrattar åt trycker jag in en nagel i det mjuka området mellan tumme och pekfinger. Vi ser säkert sockersöta ut där vi stannar till under pilen för att vänta ut duggregnet om man inte ser hans sammanbitna min när jag gnuggar hans överarmsmuskler med hårda tag. Lyckan i ögonen som tittar ned på mig strålar.

Jag känner mig bekväm i den här rollen. Jag behöver inte vara sträng, jag kan vara mig själv och göra mina saker. Jag skrattar mer och jag njuter av uppmärksamheten. Jag kan ge mer smärta. Hans uppdrag är att se till att saker omkring mig flyter. Leken blir så tydlig för oss båda när vi går genom dörrar för han sträcker lite på benen från att ha gått bredvid mig för att hinna först och öppna den. Jag får hålla mig själv disciplinerad för att inte ta emot den utan bara vandra igenom. Det är svårt att inte göra själv. En av de svåraste utmaningarna med att vara uppvaktad.

Annonser

1 kommentar

Filed under Uncategorized

Böcker hör sommaren till (NSFW)

1 kommentar

Filed under Bilder, Uncategorized

Ah dominans när den är som finast

Saturday Morning Breakfast Cereal om uppfostran.

/Fröken

1 kommentar

Filed under Uncategorized

Kåta upp mig

Oj oj oj… kyssar. Ge mig kyssar. Smek min mun med din tunga. Märk hur jag blir alldeles knäsvag. Din smak i min. Läpparna som möts, tungorna som leker och sugandet. Dela andetagen. Ditt in i mig och mitt mottas av dig. Min kropp pressas mot din. Jag vill ha dig!

Lämna en kommentar

Filed under Uncategorized

Snack om tid

Pasi är på väg hit. Resan tar numera ett dygn extra, vilket känns bra. Till samma pris ges mer, som att han får tid med Rå. Förra gången tryckte jag undan att han fanns bara någon timme bort, inte med flyget utan i faktiskt nåbar väg. Jag tänkte att jag skulle vilja rusa dit och slänga mig i hans famn. Denna gång kände jag efter och fann glädje när han ringde, han finns i samma geografiska område. Där han hör hemma. Det har jag bestämt drömt om med honom för jag vi vill ha honom långt närmare än 21 dagar mellan våra möten.

Vi säger visserligen aldrig 21 dagar utan 2 perioder. Det är tiden före min långhelg i jobbschemat och så lika långt till nästa och då ses vi. Två är ett fattbart tal. 21 är ett spel som handlar om tur, vinner vi tid tillsammans denna gång också? Jag vägrar. Nej, ”saknar dig”, ”jag vet, men nu är det bara en period kvar” gör mindre ont. Även om de sista dagarna före vi ses känns enormt. Det är som att saknaden får lite mer spelutrymme. Numera efter ett halvår av dessa resor har känslan blivit dubbel, det är knytslaget i magen när vi skiljs åt vars värk sitter i tills vi ses igen och en varm mysig omfamning som håller om mig oavsett hur långt avståndet är. Jag tror det är tecknen på att vi har en relation som kommer hålla.

Vanligen möts vi efter mitt jobb på tågstationen, men pga inarbetad tid för att jag behövde få vara ensam en stund är jag ledig idag. Under dessa 21 dagar har replikskiftet varit, ”… och så ses vi på torsdagkväll” säger Blanka. ”Nej, torsdag eftermiddag” ler Pasi. I tisdags planerade vi och i planeringen inföll Pasis eftermiddag vid 19, vilket för mig är klar kväll (och för tydlighet, jag tror inte han kopplade replikskiftet till planeringen).

Jag var inte beredd på hur ont det gjorde. Att vi istället för vår vanliga tid kl 17 skulle ses än senare. Att min ensamma dag inte bara skulle vara ensam och rogivande utan också få två timmar som verkligen skulle kännas ensamma. Ibland försöker jag slå bort med rationella diskussioner inombords att det är uttryck och kommunikation som sen ställs mot verkligheten. Att saker blir inte alltid som man sagt. Det hjälper sällan och numera försöker jag ge uttryck för den ”snälla, kom så att du passerar tågstationen kl 17, (förhoppningsvis just just nu) så att det vi kan äta på vanlig middagstid” trots att jag känner mig fånig istället för att bli ledsen eller arg.

Det blev tydligt att vi kommit till samtalet om upplevelsen av tid. Den som ger svar på vilket klockslag är din lunch, är det kanske samma som min middag. Jag inser också att jag gör rätt i att stoppa ord som ”du kommer alltid …” för orden kommer bli infekterade sår den dagen ”alltid” inte längre gäller. Ja, utöver att jag behöver frigöra mig från ordens makt.

1 kommentar

Filed under Kärlek, Personlig utveckling, Relationer

Att dominera med exklusivitet

Jag har bett om och fått exklusivitetslöfte av Vännen. Ingen annan än jag dominerar honom (och jag tar inga andra undergivna). Kanske låter det märkligt att jag har kärleksrelationer som inte är sexuellt exklusiva, men att min vänskap är exklusiv i just dominansen.

Det grundar sig i tre saker:

* Jag vill att det är endast mitt ord som gäller. Jag tror inte på och är inte intresserad av att dela med mig ifråga om dominans. De dominanta delarna av mig är vare sig generösa eller givmilda utan de vill styra enväldigt, nyttja den undergivna efter eget sinne. Det kan visserligen i sig vara att låna ut, men då är det på mina villkor.

Jag vill inte lära upp igen hur jag önskar få saker gjorda för att hjärnan är glömsk. Det händer lite då och då i polyrelationer att man tankspritt smeker partnern på annat sätt än man vet den uppskattar för att man varit med en annan älskling (ex. hur mina män vill att jag smeker deras förhud) och i en bestämd struktur som jag ser dominans vill jag att den undergivnas sätt att föra sig är efter min smak.

Jag vill inte hamna i att uppleva att det är motstridiga viljor som ska slås om utrymmet att dominera. I mitt liv har funnits tillräckligt mycket sån konkurrens för att jag ska tycka det är osexigt.

Jag är inte dominant hela tiden, jag låter det inte genomsyra mitt väsen och jag har inget intresse av det. Det gör att jag inte tror på att, utöver detta med delat ledarskap, dominera tillsammans med en livstilsdominant för den skulle troligtvis ta över utrymmet utanför session alternativt så skulle jag pressa in mig i en form som jag inte önskar vara i för att behålla mark. Bara det att jag ser det som en konfliktyta skulle i sig skapa problem.

Många dominanta verkar vilja ha lydna på ett sätt som jag inte uppskattar. Jag vill ha rakryggade personer som böjer sig för min vilja, helst som en stålfjäder så att de när jag släpper greppet återvänder till sin ursprungliga styrka. Jag tycker jag hör många dominanta tala som om de ska bryta ned för att bygga upp, jag vill försöka förädla det som redan finns där.

Möjligen kan jag tänka mig att dominera tillsammans med någon i en triad där det finns band mellan alla tre och helst den mittpunkt, treenighet som de flesta i triader beskriver sig ha och som jag inte anser mig ha upplevt. Niva anser att vi var en triad tillsammans med älsklingsexet, medan hon och jag inte brukar räkna det så. Problemet då är att jag inte gillar ojämna tal. Jag är inte förtjust i att dela.

* Min tid är begränsad, inte så märkligt med fyra relationer som alla ska få utrymme, och att motta ett löfte om exklusivitet var för mig ett sätt att markera åtagandet. Vännen var tidigt tydlig med att han ville utveckla en långsiktig relation där vi träffades kontinuerligt. Jag tvekade och förklarade att jag kunde erbjuda det jag delar med en annan vän som är att när schemat får luckor så hörs man av vilket brukar bli var sjätte till var tolfte vecka. Vännen önskade inte det.

Jag funderade över vad som skulle ge mig motivationen att skapa det Vännen efterfrågade och kom fram till att om jag vet att det är jag som står för den biten i någons liv då engagerar jag mig. Det är klart att bitarna inte skulle vara utbytbara, varje dominant är sin egen person och därför utvecklar man olika relationer med olika dynamik, men jag vet med mig att jag lätt skulle ge återbud och säga “åk till hen istället”. Tillräckligt många återbud och sen skulle jag slutat planera in den undergivne i mitt schema. Vi skulle i bästa fall ses var åttonde vecka, dvs det han redan sagt sig inte vilja ha.

Redan de gångerna jag känner mig tveksam till om jag är önskad så börjar jag omedvetet avstå sökandet efter lediga tider och jag slutar även planera vad jag vill åstadkomma. I rollspel som de jag och Vännen skapar är det förödande enligt mig. Spelet bygger på två aktiva deltagare som vidareutvecklar grundtankarna. Annars blir det en stagnerade lek som i alla fall jag tappar intresset för.

* Min bristande tro på min förmåga att dominera på ett lustfyllt sätt, speciellt då den utgår från annat än att skapa smärta i någon. Den punkten går fortfarande lite upp och ned. För en vecka sen skulle jag sagt att den var över. Att jag kunde känna in i märgen att jag kan det här och känner mig säker. Att det jag gör är tillfredställande för Vännen och att det är det som spelar någon roll. Veckan som varit med ständig påminnelse om hur svår frågan är har fått mig tveksam igen.

(inlägg som fått mogna en stund, jag ville låta saker lugna sig och nu har det gjort det så att Vännen och jag funnit ny energi för att leka och stabilare grund för vår relation)

2 kommentarer

Filed under Uncategorized

En tanke om svartsjuka

Har polysar mer problem med svartsjuka? Nej men vi är mer uppmärksamma på det känsloklustret. Vi utsätter oss oftare. Vi tycker inte att det är en självklarhet att person A ska avstå träffa person C bara för att person B mår dåligt av det (det händer att vi väljer det som lösning, men det är inte en självklarhet). Och så finns det nog fler bland polyfolk som inte upplever klusterkänslan svartsjuka problematiskt.

Jag är tyvärr inte en av dem och jag hoppas då och då kunna utveckla mina tankar kring det för det ställer till det, inte tu tal om det. Att få leva med de fantastiska människorna jag gör, det är värt varje plågsamt ögonblick för att få de tidlösa stunder av lycka som dessa människor skänker mig.

Nåja nog med pompöst lyckorus. Jag har skrivit om det förut, att jag har en självkänslostörning. Den förklarar en del av varför jag blir svartsjuk. Att jag en morgon vaknade upp till ett helt förändrat hem då mamma hade lämnat huset och jag därför har svårt med rädsla att bli övergiven (hon kom tillbaka till mig, men mitt liv förändrades). Jag kommer ur ett konflikträtt hem och ja, då finns också rädslan för att ge uttryck för att man blir sårad så trycket får växa inombords. Oftast är det dock denna tanke som finns inom mig då jag blir svartsjuk.

En tanke om svartsjuka, att det också är en känsla av att vara med världens bästa människa som alla borde vilja vara med och som därför borde inse att jag inte förtjänar personen eller nej snarare hen borde inte ha tid med mig för hen borde ha tusentals andra som står på kö.

Lämna en kommentar

Filed under Uncategorized

Nya sexregler för blodgivare

Reglerna för blodgivare har skärpts. Sedan i onsdags (1/6) får blodgivare bland annat inte ha haft sex med någon som piercat sig eller tatuerat sig det senaste året, rapporterar SVT:s Rapport enligt DN.

Jag tycker säkerhet är viktigt, men en del gånger undrar jag över varför vi bygger system som skapar falsk trygghet och snarare uppmuntrar till lögner. Tyvärr finns en misstanke hos mig att man tänker att om man sållar ut alla ”riskgrupper” så behöver man inte ha kostsamma testningssystem av blodet som ges.

En av de jag känner som har haft flest sexpartners, har tatueringar och piercingar, rest mycket och verkligen uppfyller riskanalysen är också en av de jag tror är säkrast för det är också den som är mest noggrann med kondom, med att det är en välkänd tatuerare och så vidare (nej personen är inte blodgivare). I motsats till kvinna som har oskyddat sex med sin make och bara reser till Turkiet med väninnorna då mannen är på affärsresa i Baltikum och aldrig testar sig (länderna valda för att många svenskar åker dit, inte för sannolikheten att bli smittad där).

Jag vill på intet sätt säga att denna typ av kvinna är en riskfaktor, men vi är inte mer än människor och det är som någon påpekat mänskligt att fela. Ett snedsteg i Turkiet, en prostituerad i Baltikum, att förutsätta att man vet vad som finns i ens kropp är riskfaktorer i mina ögon.

Testa blodet, kräv inte svar på orimliga nästintill omöjliga frågor och anta mindre att vi vet vem som är smittobärare. Statistik är siffror, smittobärare människor.

2 kommentarer

Filed under Media, Samhälle, Uncategorized

Mysa

Mina ögon börjar klippa redan vid förtexterna. Kroppen slappnar av. Ikväll med huvudvärk och ensam längtar jag efter det, ligga i soffan. Huvudet vilar mot den andras kropp. En hand som smeker kinden. Fingrar som kammar genom håret förstrött. Värmen. Tryggheten. Ömsintheten. Jag älskar att sova film.

Lämna en kommentar

Filed under Uncategorized

Världarna vandra så fjärran

MÄNNISKANS HEM

Nu är det natt över jorden.
Darrande stjärna, gläns.
Världarna vandra så fjärran.
Mörkret är utan gräns.

Marken och mullen och mörkret,
varför älskar jag dem?
Stjärnorna vandra så fjärran.
Jorden är människans hem.
(Erik Blomberg)

Lämna en kommentar

Filed under Andlighet