Hos läsvärda Nattens bibliotek finner jag denna länk till Arbetarens test ”hur jämställd är du”. Precis som Siri Wikander tycker jag utformningen av frågorna är intressant. Testet visar också på ett av problemen som finns i diskussionen om jämställdhet när det kommer ned till nivån parrelationer. Det är svårt sätta kriterier för vad som räknas som jämställt. (Den största frågan är så klart, vad har varje individ, varje par, varje familj valt själva och vad väljer vi av vana och ”för så gör man”, men det hoppar jag över idag.)
När jag gjorde testet utgick jag från hur Niva och jag gör hemma eftersom vi som sambos delar hushåll. Testsvaret blev:
VAR KRITISK!
Du kanske tror att ni är jämställda men ni borde kunna gräva djupare. Din partner är en glidare.
Detta trots att vi har gemensam ekonomi där vi delar rakt av även om Niva tjänar mer än mig. Han sköter matlagning och majoriten gångerna tvätten*. Disken delar vi precis jämställt för han diskar 1 oktober till 31 mars och jag från 1 april till 30 september (vi försökte varannan dag i början, men mina problem vintertid gjorde att antingen växte disken över mitt huvud och han fick ta hand om den eller så diskade jag lite då och då och hade plötsligt diskat senaste 2 veckorna. Vi anser nämligen att disken är klar när det inte finns något mer att diska och först då är det den andras tur). Jag sköter räkningar och administration, tar ut pappersinsamling och liknande. Maten köper vi gemensamt i storhandling och sen blir det nog jag som lite oftare småköper saker, för det är jag som vill ha fil och mjölk. Jag fixar presenter och skickar kort till födelsedagsbarn. Krukväxterna är mitt ansvar och dammningen likaså. Han skurar golven och säger jag till tar han toaletten (om han inte redan gjort det på eget initiativ). Ja vad jag säger till om det genomför han. Det inkluderar fönster och annat som jag istället oftast tar på mig.
Låter han som en glidare? De flesta som vi talar med om jämställdhet tycker att jag har det löjligt enkelt för mig. Bortskämd tror jag ordet var som Pasi sa i sammanhanget. Varför får jag då svaret ovan, jo för att frågeställaren lägger vikt vid sånt som jag lägger vikt vid. Jag vill att fönstren tvättas minst två gånger om året, jag har valt att ha krukväxterna** (kryddväxter på balkongen delar vi lika eller så tar Niva större ansvar för dem med vattning). Jag bryr mig om födelsedag och vill bli uppvaktad på min så jag försöker skapa en kultur av födelsedagsfirande.
Jag vill, så inte ska han behöva bära ansvaret för sånt som är saker jag vill få. En del kommer nog tänka att han får ju vinsten av det, men det får han inte för fönstren struntar han i och krukväxterna skulle han gladeligen slänga ut då de tar onödigt utrymme.
När jag var i de första trevande stegen av relationer minns jag en väninna som beklagade sig över sin pojkvän. Han kokade inte spagettin på rätt sätt och han skurade in sig själv i hörn. Jag undrade vad problemet låg i att han gjorde sånt. Hon sa upprört att det innebar ju att hon fick göra det eftersom han gjorde fel. Min inställning är att var och en funderar ut vad de tycker är viktigt. Det båda uppskattar delar man på, det man finner att man är neutral för får den andra ta ansvar för. Spagetti är billigt, blir det oätlig så får partnern koka tills den går att äta och partnern får väl stå i hörnet tills golvet är torrt.
Jämställdhet måste som jag ser det bygga på jämlika önskningar.
* jag har ett försvar för båda; han gnäller/ger råd om jag lagar maten trots att jag är en rätt duktig kock så istället för att jag blir ledsen över att han inte gillar mina rätter får han laga dem. Hos Pasi får jag glädjen att laga mat tillsammans eller ensam som han uppskattar. Tvätten har att göra med vilken tid vi slutar jobbet, när jag var sjukskriven var jag den som oftast tog tvätten.
** krukväxterna är för övrigt två (eller en i kruka och en i creme fraicheburk). Den i kruka kallas Jesuspinnen då den återuppstod efter att ha stått tillsynes död i några månader, den andra ska få en kruka om den visar på samma Lazarus-egenskaper.