Monthly Archives: maj 2011

Älsklingsexet

Jag tror jag ska tillåta mig att oftare bara skriva korta saker. De behöver inte ha vuxit sig ståtliga och de kan få vara frön.

Ett av dessa är värmen inom mig när jag är med älsklingsexet. Jag kanske utvecklar senare men just nu njuter jag av känslan. Att
hålla hand i mörkret med någon som kan sammafatta ens ältande med en enda klar tydlig förstålig mening är lycka.

Annonser

Lämna en kommentar

Filed under Kärlek, Relationer, Uncategorized, Vänskap

Att hålla i eller se din partner minskar smärta

Dagen-efter. Jag må vara nykterist, men fester ger mig baksmälla. Jag är skör, kontaktsökande (på fel sätt) och önskar att någon låg bredvid smekandes mitt hår. Bara höll om. Sa att saker blir bra, det behöver bara lägga sig lite så ska du se att det blir bra. Inget i sak har förändrats. Den flykt som min kropp skriker om är nödvändig är en illusion skapad av mitt medvetande som inte riktigt har tilltro till andra människors önskan att vara med mig.

Jag slösurfar och ser på bilder. Jag gör Pasi illa (förlåt älsklingen!) och läser om svartsjuka. Jag känner mig dålig och tuggar i mig foruminlägg och tidningsartiklar.

Jag försöker välja såna som är intressanta, men inte upprörande. Något som lindrar smärtan inombords. Svenskan hade en artikel om att smärtlindring.

Experimentet visade att när kvinnorna fick hålla sin pojkvän i handen eller se ett fotografi av honom, upplevde de avsevärt mindre smärta. Fotografiet visade sig ge lika effektiv smärtlindring som kroppskontakten i form av den älskades hand.Experimentet visade att när kvinnorna fick hålla sin pojkvän i handen eller se ett fotografi av honom, upplevde de avsevärt mindre smärta. Fotografiet visade sig ge lika effektiv smärtlindring som kroppskontakten i form av den älskades hand.

Och jag tror det stämmer så jag har bilder på älsklingarna i min mobil:

Lämna en kommentar

Filed under Kärlek, Relationer, Uppskattat av mig

Middag hos Vännen

Ikväll ska Vännen ordna middag för DS-folk. Jag ska på en sån där middag för likasinnade som det så fint brukar heta. Min första. Nu några timmar före börjar nerverna spöka. Må vara att jag kommer bli serverad god mat i sällskap av underbara vänner.

Jag är en blandning av nervvrak och coolt lugn. Den betydelsefulla sidan av mig, den dominant, är det sistnämnda vilket ju är att föredra. Det blir första gången flera i ett socialt sammanhang träffar den sidan av mig. Det var i och med att jag mötte Vännens fantasi som mitt utforskande av erotiskt rollspel kunde få utlopp. I våra skapade scener finner jag det, den karga strängheten och hårdhänta handslag, som tidigare varit såpade önskningar.

Jag undrar om Fröken är redo eller närmare sanningen, är jag? Återkommer när jag har mer erfarenhet om hur det är att umgås med dominor och undergivna.

Lämna en kommentar

Filed under Uncategorized

En del komplimanger värmer

Niva till mig:
-Jag tycker om ditt sälskap, du är så varm och omtänksam!
-Nej. jag är bitchig!
-Ja…Fast varm och omtänksam!

Lämna en kommentar

Filed under Uncategorized

Mun mot hårigt bröst

Lämna en kommentar

Filed under Uncategorized

Kungen fluktar på tjejer medan Bodström fläker ut sig

Dagens smutsiga bykar har skapats av lust och är olustiga. Det kommer mer porr någon annan dag. Idag blev det mer av politik och relationer. Visserligen räknar jag administration som en av mina kinks och politik som ett viktigt område och lite berör det ju snusk.

Kungen snuskar sig, men allvarligt vad spelar det för roll?! Han är född till kung. Det var inte någon popularitetstävling, inga vallöften eller Idoljury som gav honom posten som statschef. Han hade (o)turen att välja rätt mamma som hade valt rätt pappa som hade valt rätt mor med rätt far osv tillbaka till att en gallskrikande skitunge föddes i en revolutionär tid av Frankrikes historia.

Frågan om monarki är enkel: Antingen tycker man att DNA ska avgöra saker i vårt samhälle, då får denna person göra vilka pinsamheter som helst så länge det inte skadar och då hör inte tvivelaktig personlig moral enligt normaluppfattningen hemma i diskussionen, eller så tycker man att DNA inte ska bestämma skvatt, vilket gör att man inte bryr sig om vad personen gör för den ska avsättas. Punkt. Rojalist eller republikan? Välj. Kungens smustiga byk har inte med saken att göra.

Bry er istället om Bodströms fina sätt att beskriva den demokratiska processen i Socialdemokraterna. Det var kupp på gång! när ett antal socialdemokrater gick ut i media och sa sig inte ha förtroende för partiledaren som lett dem till en valförlust utan dess like. Nej, vänligen kalla det vid dess rätta namn; demokrati och förtroendevald. Partiledare (Bodström till trots) tillsätts inte genom DNA så när en inte anses ha gjort vad en ska då kommer den ombes ställa sin plats till förfogande. Om det inte görs med våld eller tvångsmedel är det inte kupp. Det kallas val! Om man ska väljas är det bra inte talat med maffian eller gått på sexklubb i enlighet med moral enligt normaluppfattningen.

/Inte sosse, men tycker kungahuset borde privatiseras så Carl Gustaf, Silvia och Viktoria blir privat personer.

PS. Om någon sosse läser det här har jag en undran; varför är socialdemokrater så glada i att skriva böcker och göra kniv-huggs-utspel som leder till politikerförakt speciellt riktat mot det egna partiet? DS

Lämna en kommentar

Filed under Uncategorized

Ojämlika önskningar i jämställd relation

Hos läsvärda Nattens bibliotek finner jag denna länk till Arbetarens test ”hur jämställd är du”. Precis som Siri Wikander tycker jag utformningen av frågorna är intressant. Testet visar också på ett av problemen som finns i diskussionen om jämställdhet när det kommer ned till nivån parrelationer. Det är svårt sätta kriterier för vad som räknas som jämställt. (Den största frågan är så klart, vad har varje individ, varje par, varje familj valt själva och vad väljer vi av vana och ”för så gör man”, men det hoppar jag över idag.)

När jag gjorde testet utgick jag från hur Niva och jag gör hemma eftersom vi som sambos delar hushåll. Testsvaret blev:

VAR KRITISK!
Du kanske tror att ni är jämställda men ni borde kunna gräva djupare. Din partner är en glidare.

Detta trots att vi har gemensam ekonomi där vi delar rakt av även om Niva tjänar mer än mig. Han sköter matlagning och majoriten gångerna tvätten*. Disken delar vi precis jämställt för han diskar 1 oktober till 31 mars och jag från 1 april till 30 september (vi försökte varannan dag i början, men mina problem vintertid gjorde att antingen växte disken över mitt huvud och han fick ta hand om den eller så diskade jag lite då och då och hade plötsligt diskat senaste 2 veckorna. Vi anser nämligen att disken är klar när det inte finns något mer att diska och först då är det den andras tur). Jag sköter räkningar och administration, tar ut pappersinsamling och liknande. Maten köper vi gemensamt i storhandling och sen blir det nog jag som lite oftare småköper saker, för det är jag som vill ha fil och mjölk. Jag fixar presenter och skickar kort till födelsedagsbarn. Krukväxterna är mitt ansvar och dammningen likaså. Han skurar golven och säger jag till tar han toaletten (om han inte redan gjort det på eget initiativ). Ja vad jag säger till om det genomför han. Det inkluderar fönster och annat som jag istället oftast tar på mig.

Låter han som en glidare? De flesta som vi talar med om jämställdhet tycker att jag har det löjligt enkelt för mig. Bortskämd tror jag ordet var som Pasi sa i sammanhanget. Varför får jag då svaret ovan, jo för att frågeställaren lägger vikt vid sånt som jag lägger vikt vid. Jag vill att fönstren tvättas minst två gånger om året, jag har valt att ha krukväxterna** (kryddväxter på balkongen delar vi lika eller så tar Niva större ansvar för dem med vattning). Jag bryr mig om födelsedag och vill bli uppvaktad på min så jag försöker skapa en kultur av födelsedagsfirande.

Jag vill, så inte ska han behöva bära ansvaret för sånt som är saker jag vill få. En del kommer nog tänka att han får ju vinsten av det, men det får han inte för fönstren struntar han i och krukväxterna skulle han gladeligen slänga ut då de tar onödigt utrymme.

När jag var i de första trevande stegen av relationer minns jag en väninna som beklagade sig över sin pojkvän. Han kokade inte spagettin på rätt sätt och han skurade in sig själv i hörn. Jag undrade vad problemet låg i att han gjorde sånt. Hon sa upprört att det innebar ju att hon fick göra det eftersom han gjorde fel. Min inställning är att var och en funderar ut vad de tycker är viktigt. Det båda uppskattar delar man på, det man finner att man är neutral för får den andra ta ansvar för. Spagetti är billigt, blir det oätlig så får partnern koka tills den går att äta och partnern får väl stå i hörnet tills golvet är torrt.

Jämställdhet måste som jag ser det bygga på jämlika önskningar.

* jag har ett försvar för båda; han gnäller/ger råd om jag lagar maten trots att jag är en rätt duktig kock så istället för att jag blir ledsen över att han inte gillar mina rätter får han laga dem. Hos Pasi får jag glädjen att laga mat tillsammans eller ensam som han uppskattar. Tvätten har att göra med vilken tid vi slutar jobbet, när jag var sjukskriven var jag den som oftast tog tvätten.

** krukväxterna är för övrigt två (eller en i kruka och en i creme fraicheburk). Den i kruka kallas Jesuspinnen då den återuppstod efter att ha stått tillsynes död i några månader, den andra ska få en kruka om den visar på samma Lazarus-egenskaper.

4 kommentarer

Filed under Uncategorized

Music on her mind by alfred-george

Jag ser på alfred-george bilder och kan inte bestämma mig för om de är konstnärligt vackra eller om deras konstruktion tar ut det vackra. Jag vill att bilder ska ha något äkta i sig och jag saknar någonstans passionen, närvaron i bilderna.

Den här var riktigt läcker. Skrivkrampen verkar därtill släppt, jag började tro att bloggen skulle dö av syrebrist. Jag lägger gärna upp vackra bilder, men den är inte tänkt som en bilderbok.

1 kommentar

Filed under Uncategorized

Att lämnas med eller utan ord

Har man ett ansvar för att tala om varför man avslutar en relation? Har man ens ett ansvar att berätta att en relation ändas?

Mitt automatsvar är att, ja det har man. I mina egna avslutade relationer har jag inte levt upp till det medvetet, det har blivit av omständigheterna att samtalen kommit in på varför. Svaret har också alltid varit tvådelat och det djupare psykologiska samt mer sårande har varit; ”jag tycker inte om den person jag blev med dig i den situationen på ett så djupt plan att jag inte vill stanna kvar i relationen”. Att avsluta relationer har också varit ett sätt för mig att fly undan negativa känslor jag inte vill kännas vid jag kan känna.

Det andra brukar vara en situation eller serie händelser som utlöst känslan. Med själsbror gjorde bostadssituationen att vi fortsatte leva under samma tak i ett halvår, vi hann tala om mycket under den tiden, som att jag kunde dementera att jag hade varit otrogen mot honom. Med älsklingsexet var det att vi båda var i förhållande med Niva som gjorde att vi fann (tvingade oss kanske till och med) mark att mötas och försöka förklara. Jag lyckades inte särskilt väl för det är svårt förklara att jag älskar dig men kan inte leva med dig fast inte av de skäl du tror. Jag försökte sätta ord på det efter bästa förmåga. Ibland tänker jag att jag skulle göra ett nytt försök nu när flera år gått, men kanske skulle det bara vara för min egen skull och inte för vare sig vårt eller hennes bästa.

För tänker jag i nästa steg är frågan inte så självklar, om man, som när älsklingsexet gjorde slut med Niva, inte har något behov av att något förändras är det onödig information då?

I min värld behövs det, jag vill ha saker uttalade och personen det berör kommer höra skillnaden när jag talar mellan ”jag har tre pojkvänner” och ”jag har två”. Det kommer märkas om jag inte vill ses på förbestämda dagar. Jag vill att andra berättar för mig så jag får bestämma hur jag prioriterar mellan människor utifrån hur de ser på vår relation.

Att bli lämnad utan svar på varför känns för mig som en av de saker som skulle få mig att tvivla på om människan någonsin älskade mig. Att inte bara mista relationen utan famla i mörkret om varför. En del säger, man vet varför, men jag är inte lika säker på den. Vi tolkar saker olika, för min pappa var vänskapen min föräldrar delade ett grundfundament medan för min mamma var det en tyngd. Klart han inte förstod varför hon ville gå.

Jag kan förstå om man inte kan formulera det redan från början för även den som avslutar en relation brukar ha ont i hjärtat, men senare… Att återkomma och sätta ord på det som hände. Besvara varför. Också för min egen skull om det är jag som lämnar, skapa en förståelse för vad som hände så att jag kan hantera saker annorlunda framöver. (Jag, jag, jag – hoppas ni förstår att dessa jag står för saker jag tar in i mina relationer och omstöper till ”vi” så att de stämmer för oss som är i förhållandet, de är inte huggna i sten även om majoriteten jag delar relationer med sett att det är för mig behövliga saker för att leva en relation fullt ut).

Vad säger ni andra? Ansvar eller inte ansvar besvara frågan varför? Återkomma eller låta saker vara?

2 kommentarer

Filed under Uncategorized

Blanka i badet

Lämna en kommentar

Filed under Uncategorized