Mitt liv med årstidbunden depression

Det här inlägget består av två delar:
1. Mitt liv med årstidsbunden depression, kanske risk för triggers
2.Vad jag gör själv för att hantera årstidsbunden depression, kanske kan det vara tips för andra.

Mitt liv med årstidsbunden depression

Jag vet inte när jag första gången kände att vintern blev tyngre. Ibland tror jag att det snarare var kraven på mig som ökade och att det var då jag märkte att jag fungerade sämre under vintern. Min standardursäkt när jag var i tonåren var förkylning när jag inte lyckades ta mig ut ur mitt hem på grund av tröttheten.

Det var vintern när jag var 21 år som blev för tung. Året före hade jag gått på folkhögskola och fått goda vänner som talade öppet om att livet kan kännas tröstlöst själsligt. Under en lunch med en av dessa vänner började jag gråta och kunde inte sluta, jag trodde inte att jag skulle orka leva fram till ljuset återvände. Tillsammans la vi en plan som gick ut på att söka hjälp.

Det blev samtal hos kurator och därefter en utredning om vinterdepression. Under åren sedan dess har jag haft perioder med egentlig depression och vinterdepression, andra perioder har det bara varit den årstidsbundna depressionen som påverkat mig. En gång har jag beskrivit att skillnaden mellan egentlig depression känns som att sitta på botten av en brunn och ropa uppåt, medan årstidsbundna är som att ha en fångkula kring foten som jag måste släpa på.

Vad kännetecknar årstidsbunden depression

De tre vanligaste symtom är att man får en återkommande depression under samma tid av året varje år, att man under denna period sover oregelbundet och ofta mer än vanligt samt att man har ordentligt sug efter sötsaker och/eller kolhydrater (vetemjöl) och fett. Min svaghet är pizza. Den som vill läsa mer om SAD kan göra det på Vårdguiden (http://www.vardguiden.se/Sjukdomar-och-rad/Omraden/Sjukdomar-och-besvar/Host–och-vinterdepression/)

Vad jag gör för att hantera årstidsbunden depression

Senaste året har det blivit tydligt att jag har låga halter av D-vitamin och jag tror att detta påverkar mig tydligt under vintern. Så om du misstänker att du har årstidsbunden depression är mitt tips att be att få D-vitaminnivån testad.

Jag har i många år gått på ljusbehandling. Första åren var skillnaden markant, de första tio dagarna var som att någon hade vattnat en blomma. Jag vaknade upp och fick rakare rygg. Tyvärr har inte effekten varit lika tydlig de senaste åren. Jag har hört att sjukdomen brukar bli tyngre för kvinnor fram till menopausen, kanske är det det, andra säger att man byt ljusfrekvensen i lysrören.

Oavsett, om du har möjlighet att gå på ljusbehandling så tycker jag att det är ett bra val. Jag brukar promenera dit, det blir lättare att följa mörkrets gång när jag gör samma promenad flera gånger i veckan under lång period. Dessa tillfällen markerar i mitt huvud att tröttheten är något verkligt, inget ”ryck upp dig och sluta hitta på”. Jag tar mycket bättre hand om mig när jag går på ljusbehandlingen för att jag visar för mig själv att jag tar det på allvar.

Men, ibland går det inte då det tar för mycket tid. Jag har därför köpt in lampor. Den första jag köpte var Philip Bright light. Den är bra. ÖB sålde sen några som jag, med rätta gissade, var sämre kopior. De var dock så billiga att jag kunde köpa 3 stycken så jag kunde ordna en ljusrigg hemma.

Till det har jag köpt lysrör till arbetsplatser och hem från Rätt ljus http://www.rattljus.se/.

Jag hade under flera år en gryningslampa, den gillade jag. Inte så att den hjälpte upp vinterdeppet, men jag vaknade på bättre humör och jag fick en bättre sömnrytm. Det kändes viktigt då en av de tydligaste sakerna för mig är att jag kan sova orimligt länge under vintern, upp till 16 timmar, och att jag blir trött dag som natt. Ett år, när jag ännu gav efter för sjukdomen, var jag vaken mellan klockan 17-02 under någon månad eller två. Varje dag. Fungerade inte alls bra.

Utöver det försöker jag träna, humöret blir bättre även om det är fruktansvärt tungt. Minst promenaden varje dag, men helst en tur på motionscykel sittande i ett fönster på gymmet också.

Jag har själv inte märkt av några direkta effekter av någon särskild medicin. Den enda som gett någon förbättring är Circadin, en sömnmedicin, för att den hjälper mig hålla dygnsrytmen.

Så slutligen, det är viktigt att vara generös mot sig själv. Livet kanske inte måste gå på 110 km/timmen under vinter, kanske man ska dra ned på ens förväntningar på sig själv. Inte lika många aktiviteter, inte träffa vänner om man inte orkar, inte städa lika frenetiskt. Och viktigast av allt för mig har varit, berätta för andra om hur trött och nere jag blir för att kunna be om hjälp.

Jag har skrivit om min SAD tidigare (https://blankablad.wordpress.com/2011/10/31/sad/)

Annonser

1 kommentar

Filed under Uncategorized

Stockholm Pride 2013 för icke-monogama

Kärlek! Glädje! Gemenskap! Öppenhet! Acceptans! Delaktighet! Det är Pride för mig. Kom var med du också.

Så, ett år har snart gått sedan jag senast skrev om Stockholm Pride. I år har jag varit aktiv inför Pride och är redan i startgroparna att bli upprörd över dumma uttalanden om ”nu ska bögarna ha sex på gatorna”- artiklar. Men, det var inte det jag vill skriva om nu utan jag vill ge tips om vad du som är intresserad av polyperspektiv och att möta icke-normativa människor ska göra under denna festvecka.

För, all aktivism i ära så är det en fantastisk vecka att röra sig bland minoritetsgrupperna av identitet, relation och sexualitet. Faktiskt främst för all glädje som så många lägger in i aktivismen den vecka, mycket litet ”ni förtrycker oss” och massor av ”kom och var med oss, vi vill vara med er”.
Pride
Stockholm Pride pågår från 30 juli till 3 augusti. Om du är intresserad av uppträdanden från artister och festa så är det Pride Park du ska gå till och det är i år beläget på Östermalms IP, det sker också en hel del fester ute på stan. Föreläsningar, seminiarium och möjlighet att sitta ned och tala med människor sker i Pride House, vilket hålls i Kulturhuset. Det brukar också vara en hel del picknickar och sånt på stan.

Eftersom det brukar komma frågor om det, större delen av Prides aktiviteter är barnvänliga i den mån att det är (trista) vuxna som talar, talar och talar. På Kulturhuset finns aktiviteter för barn.

Körsbären för dig som lever icke-monogamt eller är nyfiken är:

Tisdag 30 juli
kl 14-15 Poly för nybörjare föreläsning på Pride House (Kulturhuset)
kl 12-18 Du kan tala personligt med någon som lever polyamoröst eller relationsanarkistiskt på Pride House (Kulturhuset)

Onsdag 31 juli
kl 13-14 NORMKRITISK STORSTÄDNING AV FAMILJEJURIDIKEN! Pride House (Kulturhuset)
kl 12-18 Du kan tala personligt med någon som lever polyamoröst eller relationsanarkistiskt på Pride House. (Kulturhuset)
kl 15 börjar picknicken i närheten av Pride Park (Östermalms IP). Den avslutas när ingen längre vill sitta kvar, men beroende på väder brukar det bli till kl 18-20 då många kommer dit efter jobbet. Hit kan du lätt ta med barn för det de kommer uppleva är en massa (trista) vuxna som sitter på filtar, möjligen kramas och talar medan det äts medhavd mat.

Torsdag 1 augusti
kl 14-15 Att bygga och bo tillsammans – för den annorlunda familjen Pride House (Kulturhuset)
kl 15-16 Polyfamiljer Pride House (Kulturhuset)
kl 12-18 Du kan tala personligt med någon som lever polyamoröst eller relationsanarkistiskt på Pride House (Kulturhuset)

POLYMINGLET i Gamla stan! Detta är en fest som blivit tradition. Start klockan 19 och fest tills stället stänger klockan 01. Ta något att dricka efter jobbet, lite dans och så säkert massa skratt. Om du inte känner någon annan där, säg till en av värdfolket så presenterar de dig. Inträde 120 kronor. (Om någon undrar, nej det är inte en sexfest, vi blandar inte ens bilnycklar och går hem med en ny partner. ;-))

Fredag 2 augusti
kl 12-18 Du kan tala personligt med någon som lever polyamoröst eller relationsanarkistiskt på Pride House (Kulturhuset).

Lördag 3 augusti
Start kl 13 Pride Paraden
Här ser du allt från We who walk for those who can’t (homosexualitet är straffbart i många länder och öppet firande av Pride är förbjudet eller stoppas i ännu fler) till diviga dragqueens och BDSM.

Lämna en kommentar

Filed under Uncategorized

Framåtsträvande svarar dåtidsromantiker.

Till alla som blev vuxna efter 50-, 60-, 70- och 80-talet:

Var glad att du inte är en av dem som fick skador av medicin som din mor fick äta under graviditeten. Beklaga att du för vidare de hälsorisker hennes oförståndiga rökning gav till dina barnbarn. Uppskatta att du var en av de barn som överlevde trots att testningen för sjukdomar som diabetes inte var så utvecklade som de är i dag.

Vi vet att äta tonfisk direkt ur burken och lägga barn i säng som är målad med hög blyhalt ger skador men kan tyvärr inte säga vilka skador som just du fått med dig, vi håller tummarna för att det inte är dödligt. Vi kan tyvärr inte heller säga hur blyfärgen påverkar tonfisken eller hur hög risken är att tonfisken är en av de arter vi inte kan rädda.

En del av oss har redan börjat bli så gaggiga att vi glömt att barnsäkerhet inte kom på nyårsnatten 1990, men det är okej för vi kommer ta hand om demens också.

Att vi inte blev överviktiga av mammas vetebullar som barn var ju bra, men vi har en fetmaepdemi bland vuxna så helt lyckat var det kanske inte att lära oss äta socker som om en morgondag inte fanns.

Vi var alltid ute och lekte. Skitsnack. Du vet det, våra föräldrar gnällde på att vi satt inne för mycket. Det hör till föräldraskap. Det hör till barndomens minne att minnas roliga kvällar med att leka burken. Barn gör detsamma idag. Att skryta om att vi var korkade som barn för att vi byggde lådbilar med inga bromsar, alltså vill vi verkligen det?

Vi hade vänner. Alltså, där får du nog tala för dig själv för jag var mobbad. Jag fick lära mig ta besvikelsen av att inte höra hemma i det roliga kompisgänget. Det gör mig än i denna dag osäker på vad människor som säger sig vilja vara min vän ”verkligen” vill.

Jag fick vänner genom datorn, det var en fantastisk värld av oliktänkande och kunskap som öppnades för mig. Förmodligen inte bara för mig eftersom datorn blivit vårt främst verktyg i vardagen.

Vi var okej. Ja vi som sitter här. Vi som sitter här är de som inte skadades eller dog av våra skador. Det är liksom poängen med döden, den tar personen ifrån oss. En del av oss fortsätter hylla att vi inte visste bättre, vi andra gör det vettiga; Vi jublar över att världens kunskap ökar och att vi förändrar vårt beteende för att göra lite bättre för våra barn än våra föräldrar visste att göra för oss.

Lämna en kommentar

Filed under Uncategorized

Niva: Materialism omgärdar oss (del 2/2)

Fortsättning på “Del 1: Materialism förekommer oss.

Ja, vad behöver morgondagens samlevnadsjuridik byggas för att klara av? Förhoppningsvis kan jag erbjuda några punkter att fradga över för de som kommer sitta insnärjda i detta arbete och om jag har riktigt tur kan jag göra mer än bara låta dem vara frikopplade utan även visa lite på hur de knyter an till varandra.

Till att börja med så finns det idag som igår och mest troligt även imorgon behovet av att fylla dessa tre grundläggande “ben” med en viss säkerhet, utan det blir konstruktionen minst sagt instabil. Troligen kommer dessa tre ben behöva vara närmare men likväl mer flexibelt knutna till varandra än vad det varit fram tills idag då framtiden är en minst sagt krävnade tango-kavaljer:

1. Samlevnadsjuridik.
Hur vi lever tillsammans kommer inom de närmaste årtiondena förändras drastiskt, glöm ensamhushåll, två-personersfamiljer i eget boende, kärnfamiljer i villor…världen orkar inte under det trycket rent materiellt, alla med någon självrepekt som gjort kalkylen kommer fram till i runda slängar samma bittra siffror. Det kommer inte finns utrymme för vårat västerländska sätt att sprida ut oss så på ett eller annat sätt kommer vi behöva tränga ihop oss tämligen mycket, frågan är inte om utan frågan är hur, ska vi lyckas ta det med attityden “finns det hjärterum, finns det stjärterum” så måste vi kunna känna oss trygga och ha ett bra skydd. Ett skydd som är bra i en föränderlig värld då många kanske kommer vara mycket mindre fast boende än de är idag och med mycket trängre och mer varierande besättning i de bostäder som finns ställer helt andra krav på en samlevnadsjuridik.
Med stor trolighet kommer skyddet behöva vara mycket starkare men samtidigt kommer det inte finns utrymme för “automatiska” funktioner (så som dagens sambolagstiftning), det kommer behövas att alla tar seriöst på upprättandet av överenskommelser och jobbar mycket mer med att kommunicera direkt om saker, mycket av det som vi kunde lita på att det skulle skötas åt oss eller lösa sig av sig själv kommer vi själva behöva engagera oss i.
När folk existerar varandra närmre fysiskt och lever trångt så kommer de i regel varandra närmre även emotionellt, detta gäller människor i allmänhet och det har ingen betydelse om man kikar på soldater som tjänstgjort eller utbildats tillsammans, vänner som bott tillsammans, familjer som skapats av omständigheter eller någonting annat, som regel så kommer vi varandra närmare även emotionellt, det är vår flock-instinkt utvecklad och förfinad av miljoner år av evolution, den kommer vi inte undan i första taget.
Iom detta kommer vi se mycket mer stor-familjer med ett högre grad av utbyte mellan olika familjer, detta kommer i sin tur också innebär att att familjemedlemmar kommer byta från en familj till en annan oftare än idag och troligen kommer det finnas ett större överlapp så att många kommer vara del av flera familjer samtidigt.
Detta ställer stora krav på flexibiliteten i juridiken, den måste kunna skydda människor i alla dessa olika lägen, och den måste kunna skydda såväl familjer som enskilda medlemmar. Den måste kunna skydda någon som är del i flertalet familjer och inte bara en familj, den måste kunna fylla alla dessa funktion och får därför inte vara för specifik i sin utformning, troligen kommer man behöva göra den såväl köns, ålders och antalsneutral. Troligen kommer man behöva utforma den så att den bygger på en rad olika “delar” som medlemmar själva väljer in i sina avtal och överenkommelser emellan varandra.
Den huvudsakliga rollen kommer vara att hjälpa familjemedlemmar att utforma sina egna avtal vad gäller innehåll, inte att ha en eller ett fåtal färdiga paketlösningar utan erbjuda byggstenar.
Detta kräver i sin tur att vår kultur förändras och vi själva börjar ta ett ansvar för vår levnadssituation.

2. Uppfostransjuridik
Föräldraskap kommer nog att förändras i lika stor mån, ser vi till hur föräldraskaps-ansvaret uppbärs i de delar av världen där man inte lever i lika små familjer som vi gör så ser vi att det naturliga blir att det flödar ut mycket mer på ett större antal personer istället koncentreras till en eller ett par individer som är det vanliga idag i vår del av världen. Detta, samman med att det kommer vara fler personer som kommer och går i familjer som inte i huvudsak är bundna av patriarkala eller matriarkala band, kommer att kräva att barn i mycket tidigare ålder får vara med och fatta beslut om vilka som de själv upplever som viktiga i sina liv. Det är långt ifrån otroligt att barn redan i hyfsat unga år kan välja att faktisk flytta från tex en av eller båda sina biologiska föräldrar för att de har knutit starkare band till någon annan, eller att de väljer att stanna kvar när en eller båda av de biologiska föräldrarna lämnar familjen.
Detta visar tydligt på behovet av att dagens biologiskt automatiska bestämmanderätt och nästan ägandeskap över barn kommer behöva brytas, en sådan mekanism skulle innebär aldeles för stora möjligheter till maktmissbruk. Troligen kommer det inte vara möjligt att exakt definiera åldrar och liknande för när barnets självbestämmanderätt ska träda in på olika områden, men tydligt är att man kommer behöva ha ett sätt för att hantera när konflikter uppstår som inte baserar sig på de biologiska banden utan på barnets eget bästa, inte som det ofta gjorts rätts så hycklande fram till nu utan där det är barnets eget uttalade vilja som väger tyngst med mycket god marginal.
Detta kommer kräva en helt annan syn på myndighetsålder och när vår kultur säger att vi är redo att börja ta ansvar för våra val, i mångt och mycket har historien visat att barns mognad på just den fronten är knuten mycket nära till vilken vikt som vuxna lägger vid de åsikter de yngre framlägger och de ansvar som detta innebär. Vi kommer inte kunna curla våra kommande generationer så som vi gör idag, men vi kommer kunna vara med dem när de tar sina egna steg i mycket större grad och jämfört med idag kommer en försvinnande liten del känna sig ensam och utan stöd i sina beslut.

3. Arvsrätt
Det samhälle vi levt i fram till idag har i högre och högre mån handlat om att kunna lämna över ett bra start-kit till sina direkt efterföljande, detta är troligen ingenting som vi kommer kunna fortsätta med ur ett rent resurs-perspektiv och även om man skulle kunnat så kommer den sociala kopplingen till just sin avkomma vara svagare och mindre central än den är idag. I ett samhälle där vi dessutom ser att det kommer spela mindre och mindre roll var man kommer ifrån och vad man bär med sig och mer och mer vad man kan och hur man möter världen så kommer viljan att lämna stora materiella “startpaket” minska. Troligen kommer mer och mer av de vi lämnar vidare vara sk “imateriella” ting att berika de våra med.
Följdaktligen kommer i det samhälle vi har framför oss den generella möjligheten att samla stora materiella tillgångar till vissa specifika individer i nästa generation vara mycket mindre men i gengäld kommer vi kunna lära av och känna med varandra desto mer, det kommer dessutom finns många fler i den nära familjen som kommer kunna dra nytta av vad som delas vidare ner till nyare generationer.

Som ni ser av dessa tre grundläggande punkter så är det ingen liten uppgift, det är ett riktigt mastodont-projekt att skapa ett sådant system och att implementera det lär inte bli lätt det heller, jag kan förstå att “respektabla” politiker inte vill ta i frågan om antalsneutral samlevnadsbalk av den anledningen att man skulle behöva lyfta på stenar som det politiska systemet idag inte har stabilitet att klara av, icke destå mindre är omständigheterna av idag omöjliga att blunda inför.
Att medborgare så som centerns ledare nu backade närmast panikartat och punkterade allt ev. innehåll som formuleringarna i förslaget till det nya ide-programmet kunde ha burit på är inget annat än ren självbevarelsedrift på kortare sikt, med hennes yrke blir man inte långlivad på att försöka genomföra det ovan nämnda.
En eloge till henne för att ha identifierat detta som någonting farligt, detta är just den typen av förslag och ideer som destabiliserar den ordning som fortsätter att placera ett kön framför ett annat, vissa folk högre än andra och bibehåller klasserna.

Det finns många små teknikaliteter i detta som behöver diskuteras men alla dessa moralpanikskrikande “Månggifte! Snart har vi auktoritära arabiska karlar med hela harem här om vi ens nämner det!” medlemmar av stabiliseringsmaffian lägger effektivt sardon på vad som skulle kunna varit en framåtsyftande diskussion.

Nej mina vänner, diskutera och dryfta för allt vad tygen håller, och var inte rädd för att spänna resonemangen så långt i fjärran ni bara förmår ty det är pga. kortsiktighet hos hennes gelikar där man inte ser längre än max en eller ett par generationer framåt som vi sitter där vi gör idag. Det är vår framtid som de lägger en blöt filt över och jag är inte lagd åt det hållet.
Jag vill spira!

/Niva

Lämna en kommentar

Filed under Uncategorized

Niva: Materialism förekommer oss (del 1/2)

Världen över finner vi olika juridiska system som alla på lite olika sätt satt sin prägel på samlevnaden människor emellan, i denna kortis hade jag tänkt göra några reflektioner mer specifikt över äktenskaps-/samlevnads-juridiken som vi lagt oss till med.

För att kunna bilda oss någon som helst klarsyn måste vi först lyfta på cermoninernas skimrande slöja:
Det är bara att erkänna, vi är grundligt inkörda på det här med cermonier, utläggningen om varför vi människor gillar cermonier lämnar jag till en annan gång en det är nog ingen som någonsin kunnat peka på en mänsklig civilisation någonstans i världshistorien som helt undvikit att använda cermonier som ett av de grundläggande verktygen för samhällsbyggandet. Det är en del av oss men det betyder inte att vi för alltid kommer vara slavar under densamma, det finns många typer av cermonier som vi genom tiderna rensat ut för att vi tyckt de varit överspelade eller rent ut sagt destruktiva i vissa lägen. Om det sen i just vår del av världen är mer eller mindre sekulariserade påhitt som tryckt undan kristna högtider, kristna riter som kört ut de cermonier som var knutna till den fornnordiska mytologin, denna asa-tro brett ut sig och spridits på bekostnad av sin föregångare eller man med nya alkohol-stinna sedvänjor försökt gnugga bort de sista resterna av sammanhållning kring samernas gamla mer natur orienterade tro är mindre intresant, det viktiga att fäst blicken på här är att i varje omdanande tid har en förändringa av dessa riter/tradition/sedvänjor/cermonier varit en viktig komponent, en komponent som har behövt ingå för att någon typ av nydaning ska ha kunnat fullbordas.
Vad innebär detta då för oss idag då vi ska försöka kika lite på denna fråga, jo, att om vi ska kunna bilda oss något som liknar en klar bild av samlevnadsjuridikens funktion i samhället så måste vi lyfta denna slöja och sålla ut allt romantiskt från kompositionen.

Vad är då kvar om allt som har med kärlek och tillgivenhet inte är byggstenar för samlevnadsjuridiken?
Arvsdelning är upprinnelsen till dagens samlevnadsjuridik världen över, det är den enda skönjbara och hållbara grunden på vilket det är byggt, allt annat är bara stöttor kring byggnadsverket, fundamenalt handlar om vem som ska uppfostra vem (för även ideer är någonting vi lämnar vidare!) och vem som ska äga vad efter vem. I början fanns det ingen lag, då fanns bara de sociala band vi knöt, såg vi vår egen förlängning i någon annan när det började bli dags att lämna saker vidare så lämnade vi det till dem, ju längre tillbaka vi ser desto mer och mer handlar det om kunskaper och färdigheter, hyfsat svårgripbara ting som inte är lätta för någon utomstående att stjäla utan som mer eller mindre måste ges bort under den egna levnadstiden med åtminstånde något mått av fri vilja. När vi så tittar närmare oss i historien så ser vi att det materiellt uppbyggda samhället växer under befolkningen och det finns mer och mer att lämna vidare som inte nödvändigtvis har lärdomens säkerhet. Plötsligt finns det mer och mer som kan vinnas och förloras efter den efterlämnandes död, i ljuset av detta börjar sedvänjor och såsmåningom regler och lagar etableras och hur detta efterlämnade materiella ska fördelas.
Sen gick det ytterligare en liten stund under vilken det hände en väldans massa saker som man tvingades kompensera för och…vips är dagen här och vi har detta lapptäcke av juridik uppdraget till hakan mot samhällets kalla vindar och alla som vill dra i det som vi vill ha som vårt efter de våra som dött. Hur vi fick detta monstrum av undantag och special-regler, denna labyrint av definitioner och situationsväganden är kanhända inte så konstigt när vi ser oss omkring och beaktar vilken värld vi lever i, denna samlevnadsjuridik är ett mycket sofistikerat system som ska skydda oss både under och efter vår samlevnad med någon eller några andra från att bli alldeles för materiellt överkörda.

Det finns dock ett problem här, under hela denna utveckling, från de första samhällsbyggarna utan skriftspråk till idag, så har detta juridiska skydd aldrig varit bra eller ens tillräckligt. Och inte nog med det, ju längre vi kommer från den där odefinierbara startpunkten då vi började kunna prata om mänskligheten som ett faktum så har det bara kommit längre och längre på efterkälken i förhållande till de behov som det har ämnats att möta!

Så var står vi då idag, står jag här och menar att det är totalt meningslöst? Nej, rakt inte, det finns tydliga behov som samlevnadsjuridik pga att vi som mänsklighet fortfarande har mycket långt att gå innan vi nått den punkt då människor inte konkurrerar med varandra, innan den punkten är nådd som kommer vi behöva skydda oss mot och från varandra, sorgligt men det går inte att blunda för de behoven.
Vad vi skulle kunna göra i dagsläget är att börja se över hur behoven kan komma att utvecklas under den tid vi behöver för att ta oss dit, att försöka se vilken vär mänskligheten har att vandra och spana efter hur den vägen kommer te sig och vilken typ av skydd vi kommer behöva under den fortsatta resan påväg mot civilisation. Om vi kan definiera, om än bara grovt, de behov som vi har idag och några av de nya som kommer uppkomma kan vi möjligen åstadkomma ännu ett juridiskt tillsvidareverk som, även om det också kommer kännas begränsande och fånigt i vissa lägen, kommer kunna skyddas oss mycket bättre än dagens hopplöst föråldrade samlevnadsjuridik.

Vad skulle en sådan samlevnadsjuridik behöva reglera och vilka hänsynstaganden skulle man behöva göra i förhållande till närbesläcktade juridiska fält?
Mer om detta i nästa inlägg; på en skärm nära dig inom ett par dagar!

/Niva

1 kommentar

Filed under Uncategorized

Ätstörd demon inom människor

Jag brukar inte dölja att jag haft en ätstörning, även om jag brukar vara tydlig med att jag ser det störda ätbeteendet som ett självskadebeteende och att det handlar om en självkänslostörning. Det är nu sju år sen jag fick behandling och insikt i hur jag ska hantera min sjukdom som jag brukar benämna Bitchen. Jag vet att jag vill inte låta demonen som sitter på insidan av mitt huvud styra mitt beteende.

Att jag döpt dessa tankar är för att jag kom fram till att om jag hörde någon annan säga detta till någon så skulle jag gå i taket, men när mitt eget huvud säger saker som ”fet ful och äcklig” då tar jag det som sanningar. Och jag köper när huvudet säger att äta obscena mängder mat och spy upp den är ett bra sätt hantera känslan att jag är så vidrig.

I samtal med andra med ätstörning har jag träffat flertal som känner igen hur det är som om huvudet blir besatt av en mycket illvillig demon som talar om att man inte duger och den tolkar världen omkring en så att även de vänligaste orden ”du är snäll” förvrängs till ”jaså jag är så ful att du måste berömma något menlöst” och förvrider ögonen så att kroppen ser äcklig ut.

I veckan blottade en känd bloggare sin demon och hon lät den rasa ut över en annan människa (som gett ett bra svar på Resumés hemsida). Inlägget publicerades samtidigt som Bitchen drev gäck med mig, vilket som tur är sker sällan numera, men istället för att ge eko inom mig så kunde jag bara känna medlidande med bloggaren som tydligen ännu inte lärt sig skilja ut sin demon från övriga tankar. Kanske gör hon aldrig det men jag önskar henne verkligen befrielsen det innebär att då och då få slappna av i kärlek till sig själv. Att slippa känna sig som en sämre eller bättre människa beroende på hur man behandlar sin kropp.

För visst brukar jag uttrycka det som att jag trivs i mig själv och att det är skönt inte vara fokuserad på min kropp för att tro på att jag är värdefull, men som jag skrev ovan, maten är bara verktygen. Självföraktet är kärnan i sjukdomen och jag är glad att jag tidvis känner äkta kärlek till mig själv!

Lämna en kommentar

Filed under Uncategorized

Fråga där jag skiljer mig från IOGT-NTO

Det finns en fråga där jag skiljer mig från IOGT-NTOs program väldigt mycket och det är frågan om fria sprutor.

Jag tycker det är en självklarhet att vi borde erbjuda fria sprutor till narkomaner, ja hela denna hysterin att det är svårt få tag i sprutor för att
kunna använda annat till exempel rengöring av mekanik gör mig beklämd.

Min fasta övertygelse är att kondomer kommer inte få någon ha sex, men de kommer skydda vid sex och likaså är sprutor ett skydd som inte kommer skapa fler missbrukare men kan ge skydd mot sjukdomar.

Läs gärna OneWayCommunications far som skrev om HIV bland missbrukare 1986.

2 kommentarer

Filed under Uncategorized

Glädjestatisk skapar utanförskap

Jag läser en artikel om statistiken för de deltidsarbetande som utförsäkrades. Jag tillhör den gruppen och en del av mig kan känna glädje att jag nu efter uppsägningen är en röd siffra i statistiken, för det irriterar att jag gått från att vara heltidsjukskriven i många år och kämpat mig upp på 75% arbetsförmåga och då säger samhället ”ha ha nu räknas du som fullt kapabel så vi tar ifrån dig rätten att ha sjukpenninng på 25%”. Inget har ju förändrats i min sjukdom!

Sanningen är att vi vet inte hur många av de som var deltidssjukskrivna som slängts ut ur systemet. För det är vad som faktiskt hänt. Maria i artikeln har blivit utslängd på 75%, jag på 25% och andra jag känner har blivit det i olika grad… en del helt upp till 100%. Så regeringens snack om att minska utanförskap kan de ta dit pepparn växer!

”I statistiken från Försäkringskassan och Arbetsförmedlingen räknades Maria tidigare som sjukskriven och i dag som en person som är tillbaka i arbete.
Men för Maria är enda skillnaden att hon inte längre får någon sjukpenning att dryga ut sin knappa deltidslön med.
– Så att någonstans där är ju statistiken ganska så fel.
Hur ser du på att du tidigare räknades som en som var sjukskriven och nu som en som åter är i arbete?
– Ja, det innebär ju att politikerna har noll koll.”

Läs och hör hela artikeln och reportaget på SR Ekot: Utförsäkrade blir sysselsatta i statistiken.

Lämna en kommentar

Filed under Uncategorized

Blanka blads A-Ö

A is for age:
Fysisk 36, mental 3.

B is for booze of choice:
Jag är en tråkig moraltant (och oskuld! kom igen någon dag måste ni tro på mig!) som heller knullar än dricker champange och suger kuk istället för att halsa whiskey. Nykterist av etiska skäl.

C is for career:
Inte om jag kan undvika det, det räcker gott om jag får lön. Mitt problem är snarare omvänt, jag brukar anses duktig och ”ska ges en chans avancera”.

D is for your dad’s name:
Samma som han haft sen jag föddes, pappa.

E is for essential items to bring to a party:
Ett glatt humör

F is for favourite song at the moment:
Jag väger mellan skriva ”tystnaden” då jag sällan kan få tag i den då Niva spelar musik ständigt eller en sång som är viktig för Klumpe och mig men den känns för privat för att nämna. Vårt liv är så öppet ändå. Fast om jag slår på musikspelaren själv har det senaste gångerna blivit Point of No return från Phantom of the Opera.

G is for favourite game:
Flirta, just nu återhållsamt. Slutet med Vännen brände mig så det är mest mina partners och A som får se mig spela med ögonen just nu.

H is for home town:
Jag trivs i alla mina städer. Det är spännande försöka göra en ny stad till mina hemkvarter.

I is for instruments you play:
Misshandlade en blockflöjt några år

J is for jam or jelly you like:
Vinbärssylt

K is for kids: None

L is for living arrangements:
Jag har ett hem där mina saker finns och där jag bor med Niva och jag räknar Norrhem som mitt hem när jag är hos Klumpe och där har jag kläder och några böcker.

M is for mother’s name:
Mom

N is for name of your crush:
Jacob, Niva och Pasi/Klumpesnusk

O is for overnight hospital stays:
Ingen, jag har vakat på sjukhus dock aldrig över en hel natt.

P is for phobias:
Sprutor och myror. Det senare inte optimalt för någon som vill sova ute i naturen.

Q is for quotes you like:
Jag har flertal så välja ett är svårt. Just nu är det ”When jealousy rears uo, it indicates something inside of you is afraid. It’s an alarm, nothing less and nothing more. Treat it as such.” som kommer till medvetande, men det är för att jag funderar över om jag kan få ihop ett inlägg om svartsjuka och poly.

R is for relationship that lasted the longest:
Snart 10 år med Jacob. Nästa årsdag att fira är min och Nivas 7 års och sen är det Klumpes och min 2 års. Längsta avslutade är 6 år med Rama som jag hade en monogam relation med.

S is for sartorial style (klädstil):
Personligt och bekvämt. Jag har upptäckt att jag klär mig olika beroende på om jag är med Niva (bekväma friluftskläder) eller med Klumpesnusk (oftare kjolar).

T is for time you wake up:
Kl 6 och det vardag som helg.

U is for underwear:
Svarta bekväma. Jag älskar ha sidenunderställ, det är en kink i sig självt.

V is for vegetables you love:
Många, kan dock säga en jag avskyr… ärtor, små gröna jävla ärtor.

W is for weekend plans:
Fortsätta bara bara. Och i det få disken och tvätten gjord samt rensa svamp och koka krusbärssylt.

X is for x-rays you’ve had:
Höft, handled och tänder.

Y is for yummy food you make:
Just nu görs det sylter av olika slag, hör hösten till.

Z is for zodiac sign:
Vädur, Drake

Å är åt dem du vill skicka listan vidare till:
Ingen, var och en får finna sin egen tidsfördrivning

Ä är för älsklingstrend:
att må bättre är en bra trend

Ö är för en önskan just nu:
Att någon skulle headhunta mig till ett nytt jobb för söka jobb är något av det mest nervpåfrestande jag vet. (snabblärd kontorsalltiallo)

Lämna en kommentar

Filed under Uncategorized

Reflektion

Skriva tillsammans med Pasi går bra. Det knarrar och skaver mer mellan oss i delandet av blogg, men det funkar. Trots det. Och roligt är det.

Jag märker dock att det jag inte vill ska hända händer, av sig självt på grund av livet. Det blir lite mer av parblogg! Det kliar i mig att skriva inlägg med stora bokstäver som skriker ”vi är inte ett par”… fast det skulle ju inte vara sant. Vi är ett par och vi älskar varandra och vi delar en blogg. Och så har vi andra relationer.

Det är bara det att de andra antingen flyter på bra eller inte alls. Antingen inget att säga eller för mycket att säga. Inget av det hamnar i bloggen. Och skriva den här uppdateringen på Klumpesnusk känns ju rätt poänglös där så få har kunskap om relationerna utöver Klumpe för… ah, cirkeln sluts… det ser ut som vi är ett par som driver en blogg tillsammans, en parblogg.

Så lite uppdatering. För mig själv. Och ja, om det är några av mina ”egna” läsare kvar.

Jacob – relationen flyter på. Det finns liksom inte så mycket att säga om den. Någonsin. Det finns massor av historik att hämta ur den för skrivande och jag hoppas vi finns kvar länge så att jag kan skriva om 10-15-20 års jubileum. I övrigt. Den finns.

Niva – vi mår inte bra av att ses så lite och kort som vi gör pga jobb och mina resor norrut, men vi får det att fungera. På något sätt trots allt. Och allt har under våren varit lite mer än jag hade önskat. Men ändå, livet fortskrider. Sexet är inte så mycket att skriva om, när det händer är det skönt. Vi borde ta mer tid till det, precis som vi borde lägga mer tid på uteliv och städning och … ja just det jobbet, och speciellt skiftgången, tar tid.

Pasi – ja, borde jag hoppa vidare, inte skriva så mycket för att ja, som sagt, det skrivs så mycket därborta på det där andra stället. Vi fungerar också. Vi ses tätare men saknaden är alltid stor ändå. Det är med Pasi jag utforskar sex, därav att det blir om våra möten jag skriver.

H (tidigare benämnd Vännen) – jag har inte orkat skriva om H. Det är för mycket och tomt. Om jag skrev skulle det handla om tomma ord, tomma ord är svårt få ner i skrift.

A – jag uppskattar A, det känns bra i mig när vi ses, många intressanta samtal och han har sagt att han vill ses oftare för att det passar in i hans liv som det ser ut nu. Jag skulle kunna få in honom mer i mitt liv, men jag sluter mig och stänger honom ute. En följdverkan efter H. Tror jag. Eller kanske bara orkar jag inte lägga ner tid på ytterligare en relation som är kontinuerlig? Jag vet inte.

A säger att han är cool med att jag är som jag är och att vi samtalar numera istället för sexar. Jag måste bara komma fram till om jag är cool med att han är som han är (välanpassad, hel i kanterna, normal). Lagom till det kommer hans sabbat vara över och vi kommer inte ha tid att ses.

3 kommentarer

Filed under Relationer, Uncategorized