Vi strävar inte efter bättre liv, lyckan ska komma som i ett trollslag. Vi lever genom tvn och det vi helst ska vilja se är förnedring. Gärna genom ett förtäckt sökande efter talanger, människor som från ingenstans ska upptäckas, men det som talas om och det som önskas är de där som inte förstår att de inte kan sjunga eller uppträda. Vi vill se den fula ankungen, för oavsett om det är en svan som inte visat sitt rätta jag eller en ankunge så bekräftar det oss som mitten. Vi som vet vår plats.

Vår plats i gratislandet är som produkter. Ta emot mot all reklam det går att fylla en sida med. Lyckan ligger i vad du kan köpa och vad du har. Inte i vem du är och vad du kan åstadkomma.

Vaknade tidigt imorse av att min väckarklocka ringde utan att jag behövde gå upp. Låg en stund och betraktade Pasi, följde ansiktets linjer, före jag buffade in mig i sked och somnande om. Vaknade. En massa samtal kring ingenting viktigt tills vi hungriga gick ur sängen. Frukost.

Så långt bra.

Bestämde mig för att göra ett av testen jag valt vara med i, någon form av kapacitetsövning. En halvtimme senare känner jag mig trött, irriterad och dum. Riktigt jävla korkad. Den sista tio minuterna av testet funderade jag mer över hur dum jag själv är än på att finna rätt svar. Jag gissar att det är fel strategi för att svara rätt. Det jag konstaterade i slutänden är att om jag någonsin sätts framför ett sånt test då det verkligen spelar roll ska jag nog be att få avstå. Förklara att hellre noll i resultat än att mitt humör sjunker så drastiskt som det gjorde nu. Eller nä det kommer jag ju inte göra…

Går in och läser mitt eget senast publicerade inlägg och finner att jag för andra dagen i rad haft ord-dyslexi. Jag är övertygad om att ordet fanns där när jag skrev, nu är det borta. Börjar rädd tänka igenom vilka texter jag skrivit på jobbet senaste dagarna, hur många fel är det i dem? Jag blir rädd…

Rädd, trött och ja, nere. En bra morgon blev en dålig dag… en dag som var tänkt att ägnas åt skrivande för Klumpesnusk. Det kommer inte hända nu.

Nu ska jag gå och gråta lite i Pasis famn.

Det är väl den att det ska vara så svårt att skriva vad det egentligen handlar om, kroppens förfall beror på att vi inte motionerar. Att vi blir feta är ett resultat av inaktivitet.

Vi behöver röra på oss. Det är inte dumt se över vad man äter, men utan rörelse kommer även en viktnedgång inte vara av vikt om ni ursäktar ordvitsen. Även om jag tycker det är lite väl mycket fokus på vad man äter när man äter, om man äter i grupp talas det vansinnigt mycket om vad som är bra och dåligt att äta, och för lite fokus på att vi slänger i oss maten för att sen bli stillasittande

Och så bort med detta eviga sockerätande. Vi omges av sockriga drycker. Yoghurt och flingorna till frukost är socker i. Fikabrödet som finns på så många arbetsplatser.

Detta eviga hänvisande till godis för att höja lågt blodsocker och som ska ordna en trött eftermiddag. Sluta mata kroppen med snabba kickar!

… jag behöver komma igång med min träning.

Den ska vara som en gotländsk strand på semsterbilderna, ser varm ut men är egentligen …

(fritt citerat)

Jag säger inte att jag tror på den, jag säger bara det att Juholt är utan tvekan en pajas. Resten kan ses som lyckliga omständigheter.

Senaste i raden av Juholts uttalanden till TT,

Det är klart det inte handlade om mina felsägningar. Jag utmanade starka krafter, som jag inte riktigt hade en aning om.

Ja som någon sagt, man kan inte vara nog försiktig i valet av ett folk. Väljarna vill man inte drabbas av.

(Jag har något emot Juholt, om man ska säga massa dumt och komma undan med det behöver man ha sagt massa bra och främst gjort bra saker.)

Lyssna Freaks och original
[...]

Jag har ett annat sätt att leva. Jag har ett annat ideal. En av de kantstötta och skeva. Men det är varje fall mitt eget val.

Jag föddes -77, är kanske vuxen nu ifall det spelar någon roll. Snart en medelålders man, men på sätt och vis så är jag likadan.
Ingenting har ordnat sig för jag har vägrat ordna mig. Men från 14 år till denna dag har jag mött många fler som jag.

Och du vars röst aldrig blir hörd. Punkare eller rollspels nörd, häxa eller hednadotter, regnhund, goth och globetrotter.
Vi har en stor funktion i det normalas definition. Allting vanligt innebär, e att va allt vi inte är. Stolta syster. Kom ihåg mig tappre bror. Vi är långt flera än du tror.

Som har ett annat sätt att leva. Som har ett annat ideal. Vi är de kantstötta och skeva. Men det är i varje fall fall vårt eget val. Låt någon annan vara normal, ren och lycklig sund och smal. Vi ska vara deras freaks och original.

Vi har ett annat sätt att leva. Vi har ett annat ideal. Vi är de kantstötta och skeva, men det är vårt eget val.

Källa och läs hela: http://svenskalyrics.se/loke-nyberg-freaks-och-original

Ni inser problemet va? Det är SJU, sju spår i huvudet och inget löper rakt. Det finns så mycket jag vill slutföra, men
för varje slutförd saker så blir det något nytt som dyker upp och pockar på min uppmärksamhet.

Nu ska jag stänga av datorn och bara vara för en stund.

Bara vara!

Anledningen är att filmbolaget har slutit ett avtal med ett ölmärke som innebär att Daniel Craig i rollen som Bond, förutom att beställa öl i stället för sin vanliga drink ”skakad, inte rörd”, även ska marknadsföra drycken i reklamfilmer och annonser.

Meh, meh, alltså, kom igen… nej nu har produktplacering gått för långt. Hela min cineastsjäl vrider sig i plågar av detta karaktärsmord på Agent 007. En av de viktigaste sakerna man har för att etablera en karaktär är dess val av ting den omger sig med. Det är för att överdriva lite, det som gör karaktärer mänskliga. Bond är en snobb, snobbar dricker öl men det är inte det som utmärker dem.

(Ja, idag bryr jag mig bara om de viktiga frågorna. )