Här skulle jag egentligen publicera en text om att jag älskar alla-hjärtans-dag och mina tankar kring varför. I huvudet blev det nästan två texter,
en om varför jag tycker alla-hjärtans-dag är ett härligt tillfälle att fira kärlek och en om betydelsen av symboler för mig. Att jag minns det mesta kring att jag mötte mina killar första gången, med Jacob och Pasi vet jag till och med tiden vi träffades och exakt var. Exakt är inte så där Stockholm Central utan jag vet ”vid den bänken på den perrongen på det klockslaget”. Det är visserligen minnen jag är förtjust i att ta fram och njuta av, men det är inte en ansträngning att minnas det för mig.
Det senare blev till och med en kärleksförklaring till Jacob på telefon, jag kände mig så hoppigt glad att jag behövde säga ”jag älskar dig” till honom.
Eftersom jag har en hemsk jobbvecka där jag känt mig missförstådd av mina kollegor och ska stressa klart flera uppgifter före jag tar helg och reser till Pasi hade Niva och jag bestämt ta en lugn kväll och tidig sänggång. Istället blev det ett gräl (vad jag räknar som gräl, Niva skulle säkert kalla det något mindre allvarligt) för vi har olika behov. Att en sån här vecka ta hit folk gör mig inte glad. Jag behöver få ha mitt hem som min borg, en plats ingen kan komma åt mig, medan Niva behöver människor omkring sig.
Niva fick välja låt.
